Nudging är inte paternalism
Lyssnade på Erik Agner på Pub Hayek i går. Ämnet var "nudging".
Agner menar att begreppet i allmänhet får en felaktig inramning och blandas ihop med paternalism - alltså statliga ingrepp för att förändra människors beteende för att förbättra samhället.
En mer korrekt definition - som skiljer nudging från paternalism - är att nudging handlar om att förbättra individernas beslut utan att förändra deras preferenser.
Exempel på nudging skulle kunna vara att man gör om PPM-systemet så att det blir enklare för fondspararna att se vilka fonder som förväntas erbjuda en god avkastning och vilka som inte gör det.
Nudging är däremot inte att sätta bilder på ögon på papperskorgar för att öka människors benägenhet att slänga skräpet i papperskorgen och inte bredvid. Skälet till att detta inte är nudging är att åtgärden syftar till att förbättra omgivningens välfärd - däremot är det inte säkert att individen själv får det bättre, hen kommer sannolikt ändå aldrig själv att drabbas av de negativa konsekvenserna av att papperet som hen borde ha slängt i papperskorgen virvlar omkring på stan.
Håller man isär nudging och paternalism inser man att nudging handlar om design. Design kan vara antingen privat eller offentlig, medan paternalism nästan per definition är offentlig.
Osökt kommer vi in på distinktionen mellan common law och reglering. Reglering kan ofta vara ett sätt att kodifiera common law och omtolka den spontana ordningen på ett sätt som gör att man förbättrar effektiviteten i beslutsfattandet.
Edward Glaeser och Andrei Shleifer har formaliserat detta val i en NBER-uppsats med titeln "The Rise of the Regulatory State". Personligen ser jag denna fråga som ett av de allra viktigaste politiska vägvalen och valet mellan reglering och common law har anknytning till nudging. God reglering kan nämligen ses som common law plus nudging. Sedan finns det givetvis ond reglering - ad hoc regler som inte tar sin utgångspunkt i common law och som inte skapar förutsägbarhet.
Erik Agner, som även disputerat på Hayek, menar att inte ens denna liberala tänkare var motståndare till nudging. Hayek skriver att regler bör baseras på common law, men han hävdar aldrig att reglerna endast ska baseras på common law. Om politikerna ser att en regelförändring kan öka förutsägbarheten och effektiviteten är det inte fel att använda lagstiftning för att lägga fast hur det ska fungera.
Det Hayek vände sig mot var den centrala planering och design av system som är frikopplad från den spontana ordningen. Vad Hayek hade tyckt om nudging vet vi inte, men han skulle säkert inte ha bejakat nudging som ordet används i den svenska samhällsdebatten. Däremot är det möjligt att han skulle ha ställt sig positiv till den mer precisa definition som Erik Agner presenterar.
Kommentarer