Nu tillåts förtidspensionärer arbeta
Under en lång rad av år förtidspensionerades i snitt 140 personer om dagen. I dag är det fler än 500000 människor som har beviljats förtidspension och alltjämt pensioneras fler än 50000 personer om året. Ungefär lika många lämnar dock förtidspensionen för att i stället gå i ålderspension.
I grunden är det här ett problem som har att göra med de höga kraven i arbetslivet. Många människor har inte förmågan att leva upp till dessa krav. Arbetsgivarna vill kanske inte betala full lön för en person som av olika skäl inte kan utföra en full arbetsinsats.
Det finns då två vägar att gå för att åtgärda problemet.
För det första kan man stärka individerna genom utbildning, rehabilitering och kompetenshöjande åtgärder. För det andra kan man acceptera en ökad lönespridning och ökade inkomstklyftor.
Om man inte vill gå den senare vägen krävs ganska omfattande insatser för att stärka individernas kompetens och förmåga. Men för att förbättra en individs möjlighet att komma in på arbetsmarknaden krävs i regel i sista hand också att individen i fråga faktiskt får möjlighet att arbeta.
Det är här som den tidigare politiken gick fel. De människor som av olika skäl, ofta tillfälliga, slogs ut från arbetsmarknaden fick aldrig en chans till återinträde. Den lön vid vilken arbetsgivarna hade varit villiga att återanställa personerna var alltid lite för hög för att någon anställning skulle komma till stånd.
Nu har vi nystartsjobb och nyfriskjobb som gör det möjligt för tidigare långtidsarbetslösa och långtidssjukskrivna att återinträda på arbetsmarknaden. Detta åtgärdar problemet i relation till arbetsgivaren. Men fortfarande återstår problem på individsidan.
Att ta steget från förtidspension till arbete kräver i regel att man är ganska säker på att lyckas komma tillbaka. Men det är ytterst få personer som varit borta från arbetslivet i tre år eller mer som med någon form av säkerhet kan säga att han eller hon kommer att lyckas.
I dag finns visserligen begränsade möjligheter att pröva på arbete, men alltid med det underliggande hotet om att arbetsförmågan kommer att omprövas och förtidspensionen eventuellt dras in. Även om lagen till sin formulering anger att Försäkringskassan ska bortse från den arbetsförmåga som personen uppvisar under arbetsförsöket, så litar förmodligen individen inte alltid helt på detta.
Därför krävs betydligt mer kraftfulla åtgärder för att ge människor möjlighet att ta steget från utanförskap till arbete. För det första måste man se till att de personer som har beviljats förtidspension är fullständigt trygga i att alltid kunna få tillbaka sin grundtrygghet. För det andra måste det finnas starka ekonomiska incitament att pröva på ett arbete. Det är här som regeringens nya förslag om steglös avräkning kommer in:Förtidspensionärer ska kunna tjäna mer
Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson säger i intervjun med DN att personer som har beviljats icke-tidsbegränsad sjukersättning före augusti 2007 ska kunna tjäna 3000-4000 kronor i månaden utan att sjukersättningen påverkas. Om man tjänar över denna nivå ska sjukersättningen räknas av steglöst. Tanken är dock att alla ska få behålla minst 20-30 procent av sin bruttoinkomst över fribeloppsnivån, när hänsyn tas till skatt och avtrappning.
Modellen påminner en aning om tanken med negativ inkomstskatt och de försök som gjordes i USA under 70-talet, men med några mycket viktiga skillnader.
1) Endast personer som står utanför arbetsmarknaden och har en mycket låg sannolikhet att återkomma till denna omfattas av förslaget.
2) Gruppen som omfattas av förslaget är avgränsad och kan inte utvidgas, utan att det fattas ett aktivt regeringsbeslut om att göra detta.
Nobelpristagaren George Akerlof pekade i en vetenskaplig artikel från 1978 (Akerlof G A, 1978, The economics of ”tagging” as applied to the optimal tax, welfare programs, and manpower planning, The American Economic Review, Vol 68, No 1) på att man genom att avgränsa gruppen som omfattas av steglös avräkning skulle kunna undvika de negativa effekter som observerades i försöken med negativ inkomstskatt under 70-talet.
Genom att rikta den steglösa avtrappningen till personer som står långt från arbetsmarknaden och bibehålla det traditionella trygghetssystemet för personer som står nära arbetsmarknaden kan de positiva effekterna av steglös avtrappning uppnås, utan att det finns risk för att personer som redan har en fot inne på arbetsmarknaden arbetar mindre än tidigare.
Akerlofs tankar har sedermera inspirerat politiker i flera länder. I bland annat Kanada och Tyskland har en riktad steglös avtrappning prövats med positiva resultat (Hamesmesh D S, 2000, Reforming The Financial Incentives of The Welfare State, IZA diskussion paper 172).
I ett stort försök i Kanada med över 10000 deltagare kunde man visa att arbetsutbudet steg med 13 procent i den grupp som fick ta del av steglös avräkning. I Tyskland implementeras steglös avräkning inom kort för egna företagare i hela landet.
I båda de här fallen har det dock handlat om grupper som står betydligt närmare arbetsmarknaden än den grupp som kommer att omfattas av den steglösa avtrappningen i Sverige. Endast en procent av dem som beviljats förtidspension återvänder till arbetsmarknaden. Det gör att gruppen med förtidspension egentligen är betydligt lämpligare än de grupper som har omfattats av försöken i Tyskland och Kanada. Därför är också de ekonomiska drivkrafter som finns inbyggda i regeringens förslag betydligt starkare än i försöken i Kanada och Tyskland.
Vi har alltså den sällsynta möjligheten att kunna lägga fram ett förslag som med stor säkerhet enbart kommer att innebära fördelar för alla inblandade parter; individerna får möjlighet att komma tillbaka till arbetsmarknaden, staten får ökade skatteinkomster och socialförsäkringssystemet får minskade utgifter.
Det återstår att se hur förslaget tas emot av allmänheten. Några kommer säkert att tycka att man måste välja mellan att leva på bidrag och att arbeta. ”Det går inte att både arbeta och leva på sjukersättning.” Men då har de missat något ganska grundläggande. Människor väljer inte att leva på bidrag; de drabbas av bidrag därför att samhället inte ställer upp med stöd och hjälp i tid. Nu har vi en unik möjlighet att skapa en väg tillbaka.
Kommentarer