Den hälsosamme ekonomisten

Nu blir det en europeisk arbetslöshetsförsäkring

I en intervju i Der Spiegel säger Tysklands finansminister Olaf Scholz att det är dags för en europeisk arbetslöshetsförsäkring och federala skatter på EU-nivå. Detta är tankar som han förankrat med Emmanuel Makron och förslag som har stöd av både Frankrike och Tyskland brukar vara svåra att stoppa. Räddningen för Sverige i det här fallet är dock att vi står utanför euron. Att processen mot federalism går så snabbt i EMU-området beror nämligen på att centralbanken redan överför stora resurser från länder som Tyskland och Nederländerna till exempelvis Italien. EU löper redan en fjärdedel av Italiens nya skulder, vilket gör att den federala beskattningen redan är ett faktum.

Den som påpekade att detta skulle hända vid euroomröstningen 2003 betraktades som innehavare av foliehatt. Men de ekonomiska lagarna är obevekliga. En gemensam valuta leder med nödvändighet till en gemensam nation. Vi kommer att dela regering, centralbank och högsta domstol med EU om vi går med i euron. Kanske även om vi försöker stå utanför. Men exemplet Storbritannien visar ändå att det är möjligt att lämna EU och att det kan gå smidigare än man trott.

Själv är jag ingen EU-motståndare, men måste ändå få lov att påpeka hur fel förespråkarna för euron hade 2003. EU *är* på väg att bli en stat och det är euroländerna som utgör embryot till den staten. EU kommer att få gemensamma välfärdsarrangemang - arbetslöshetsförsäkring, sjukförsäkring med mera - och jag är övertygad om att det inte är bra för Sverige att delta i denna process.

Skälet är att Sverige socialförsäkringar och vår sjukvårdsfinansiering är genomtänkta system som tillkommit tack vare en centralmakt med väldigt lite maktdelning. Regeringarna har sedan 1990 arbetat för att ta ner marginaleffekterna och göra det lönsamt att arbeta. Resultatet är en modell som levererar en av de högsta sysselsättningsnivåerna i världen, trots att - det ska erkännas - finns mycket kvar att göra.

Visst, framgången för Sverige hänger på att våra politiker är upplysta. Men det har de varit sedan 1980 eller så då socialdemokratiska ekonomklubben tog över finansdepartementet.

Vi kan med lätthet förstöra allt detta och bli som andra länder. Vi kan släppa fram populismen eller vi kan låta EU ta över bestämmanderätten. Personligen tycker jag inte att något av dessa alternativ ter sig tilltalande. Den svenska modellen som den ser ut i dag är en skör skapelse som bygger på att flera förutsättningar finns på plats.

Den viktigaste förutsättningen är värderingarna som upprätthålls via social feedback. Mätningar visar att svenskarna är det folk som är mest benägna att bestraffa oförrätter, även när det inte kan tyckas rationellt att göra detta. Den sociala kontrollen kan vara kvävande, men disciplinerar också tjänstemän och politiker på ett unikt sätt. Konceptet om att man ska följa värderingar och inte order från högre chef kan göra främlingar i vårt land helt perplexa - svenska arbetsplatser är inte som andra.

Men om statsförvaltningen fråntas självbestämmandet och politikerna sätter egennyttan framför allmännyttan är vi snart på det sluttande planet. Populismen och centralismen ses ibland som antipoder - eftersom populism ofta hänger samman med en uttalad misstro mot auktoriteter. Detta är en falsk motsättning, då såväl populisterna som centralisterna utgör ett akut hot mot den svenska modellen. Vår framgång bygger på en politisk särart - en antiauktoritär värderingsdiktatur - som är svår att hitta på andra ställen i världen. 

Kommentarer