Den hälsosamme ekonomisten

Norge som förebild

Miljöpartiet vill slå ihop arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen till samma system - med samma huvudman och samma ersättning. Så det kanske är läge att fråga sig varför vi har två olika system?

I sjukförsäkringen förutsätts man inte ha arbetsförmåga; det är Försäkringskassans arbetsförmågebedömning som avgör rätten till ersättning. I arbetslöshetsförsäkringen förväntas man däremot stå till arbetsmarknadens förfogande, gör man inte det utgår ingen ersättning. Det är med andra ord två helt olika försäkringar med två helt olika villkor och det finns inget uppenbart skäl till att ersättningsnivån ska vara lika hög i båda systemen.

Sedan till frågan om en huvudman.

Att det är bra med samordning mellan systemen är en sak, men att lägga allt ansvar i en och samma organisation är knappast något Alexanderhugg. Vårt västra grannland har fokuserat på organisationsförändringar, snarare än regelförändringar. I Norge valde man att slå ihop Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och kommunernas socialtjänst i en och samma organisation. Där tvingas människor nu vänta allt längre på sin ersättning, samtidigt som sjukfrånvaron har en stigande tendens.

I Sverige valde vi i stället att reformera regelverket och skapa goda drivkrafter för alla inblandade aktörer. Här har sjukfrånvaron minskat från 300 000 till 100 000 på sex år, samtidigt som antalet personer med förtidspension sjunker för första gången någonsin. Försäkringskassan har periodvis haft problem med att betala ut ersättningar i tid, men problemen är inte i närheten av de i vårt västra grannland.

Vilken är då skillnaden mellan Norge och Sverige? Den viktigaste är att Sverige har tagit de svåra besluten om kvalificeringsregler för sjukpenning, riktlinjer för sjukskrivningar, tidsgränser och ersättningsnivåer. Norge har skjutit problemen framför sig och i den politiska debatten har fokus mer varit på organisationsfrågor.

Resultatet har blivit därefter. Medan Sverige har förändrat sjukförsäkringen till stöd för arbetslinjen har Norge organiserat om Försäkringskassan, utan att samtidigt komma åt incitamentsproblemen. Föga förvånande har man i Norge varken lyckats sänka sjuktalen eller betala ut ersättningarna i tid.

Detta är i grunden problemet med den politiska debatten. Ju högre sjukfrånvaron är, desto fler berörs när reglerna förändras och desto mer motvilliga blir politikerna att göra något konstruktivt åt situationen. Inte förrän krisen är uppenbar uppstår det politiska momentum som krävs för att hantera grundfelen i försäkringen.

I Sverige blev krisen uppenbar vid början av 2000-talet. Innan dess gick även våra politiker som katter kring het gröt. Norge har ännu inte nått denna brytpunkt, men även där börjar insikten växa om att något måste göras. Och när reformerna en gång ska sjösättas lär det bli Sverige som får utgöra förebild. Med riktlinjer för sjukskrivningar, sjukskrivningsmiljard, rehabkedja, rehabgaranti och företagshälsovård.

Men Miljöpartiet ställer i sitt politiska program Norge som förebild för Sverige. Norge - som befinner sig där Sverige var någon gång i början av detta decennium. Månne är detta utslag av någon ny form av grön konservatism? Eller en vetskap om att väljarna sällan belönar politiker som gör något konstruktivt för att lösa viktiga samhällsproblem?
 

e24.no sa.no fagforbundet.no VG DS AB1 AB2 Bm Da Ex GP HD SDS SmP SvD1 SvD2 VA VK
 

Kommentarer