Den hälsosamme ekonomisten

Nordea är inte PK-banken

Visst är det pikant att den svenska bank som förkommer i Panamaläckan är en bank som delvis ägdes av staten när skatteplaneringen genomfördes. Det är en viktig lärdom för dem som tror att centralplanering och hierarkiska strukturer är lösningen. Bara för att någon har beslutanderätt och formellt ägarskap innebär detta inte att vederbörande kontrollerar verksamheten. Mats Odell kände knappast till Nordeas verksamhet med brevlådeföretag. Frågan är om han ens misstänkte att något sådant pågick.

Ändå ägde staten tjugo procent av Nordea - en gång Nordbanken och före det PK-banken. PK står i andra sammanhang för "politiskt korrekt". Men Nordbanken är verkligen ingen PK-bank. Att hjälpa besuttna komma undan skatt är något av det minst politiskt korrekta som en statlig bank kan göra.

Det var också PK-banken som lånade ut 15 miljoner till dåvarande statsrådet Ove Rainer att använda till skatteplanering. Rainer råkade för övrigt sitta i bankens styrelse när det begav sig. Senare får bankens ordförande Björn Wahlström sparken av Ann Wibble för att han utnyttjat sin ställning genom att erbjuda konsultuppdrag åt Nordbanken.

Bör kanske i sammanhanget nämnas att Nordbanken behandlade privata företagare sällsynt illa i samband med nittiotalskrisen. Egentligen borde banken ha försatts i konkurs redan 1989, men i stället valde ledningen att systematiskt säga upp lån till privata företagare för att sedan - när de hamnat på obestånd - beslagta övervärdet i deras säkerheter. Detta hindrade inte att staten ändå tvingades skjuta till 45 miljarder för att rädda banken. Vi vet inte om en privat ägare hade gjort sammalunda - sannolikt inte då staten efter kapitaltillskottet blev ensam ägare.

Så här går det att fortsätta. När det händer något elände är det allt som oftast de statliga eller kvasioffentliga bankerna som står i rampljuset. Är det inte Nordbanken är det Swedbank. Ja, minns ni Första Sparbanken i Göteborg? Inte ledde det politiska inflytandet där till kontrollerat risktagande - tvärtom.

Oegentligheterna i Sverige och kopplingen mellan den politiska makten och pengarna är en västanfläkt jämfört med läget i Ryssland och andra genomkorrupta länder. Det som skiljer Sverige från bananrepublikerna är förekomsten av ett fritt näringsliv och en fungerande rättsstat.

För det är när man inte tillräckligt tydligt skiljer den offentliga sfärens hierarkiska struktur och regellogik från marknadens pekuniära incitamentsstruktur som det går illa. De tydligaste exemplen på detta har vi i sammanblandningen av politik och finansmarknader. Det är värst i korrupta länder som Ryssland, men inget land saknar helt inslag av korruption.

I Panama förenas världarna - de multinationella företagen som vill köpa inflytande i korrupta länder, brottslingarna som vill tvätta svarta pengar vita, politikerna som vill undvika att betala skatt och advokaterna som lever på att förmedla tjänster mellan dessa grupper. Helt plötsligt blir det uppenbart för dem alla - vi har samma adress! I Panama delar Nordbanken postbox med Ndraghetan.

Kommentarer