Non si paga, non si paga!
Det finns en uppenbar risk att EU kommer att sluta som en fars. Kanske som en fars skriven av Dario Fo, som helt passande skrev pjäsen "Vi betalar inte, vi betalar inte".
Italiens skuldkvot uppgår till 130 procent av BNP. Samtidigt har ECB stort utrymme för att köpa fler italienska statspapper eftersom man satt upp en gräns på 30 procent för varje enskilt lands obligationer. ECB kan alltså utan problem köpa upp italienska obligationer motsvarande 40 procent av landets bruttonationalprodukt.
Redan detta är en fars. Det är givetvis inte rimligt att ECB köper tillbaka en tredjedel av alla nya skulder, det blir som om Italien skulle beviljas något slags nationellt ränteavdrag.
Den tråkiga sanningen är att Italien håller på att bli ett nytt Grekland. Med svag demografisk utveckling finns små möjligheter att vända trenden och det är inte omöjligt att landet imploderar som något slags svart hål. År 2017 föddes det 464 000 italienare samtidigt som det dog 647 000.
Det blir i så fall en utmaning för EU, som med stor möda lyckades hantera Grekland - ett land som står för en mycket liten del av euroområdets ekonomi. Italien, däremot, är ett av de ekonomiskt viktigaste länderna - demografin och den svaga tillväxten till trots. Landets ekonomiska undergång kommer inte att gå obemärkt förbi.
Kommentarer