No if's and no butts
Frida Boisen på GT får nu sätta på sig dumstruten. Hon hade nämligen inte läst domen som hon i en krönika påstod gav män carte blanche att nypa kvinnor i rumpan.
För att rekapitulera. En kvinna säger att en man nöp henne i rumpan och att hon då gav honom en örfil. Mannen säger att något rumpnyp aldrig ägt rum. Men att han fick en örfil. Det hela slutar dock med att kvinnan döms för misshandel.
Ja, till och med om man slutar här verkar det rätt rimligt. Ett obevisat påstående om ett rumpnyp ställs mot en örfil. Rätten dömer den örfilande kvinnan för ringa misshandel.
Boisen gör dock hela händelsen till ett dråpslag mot kvinnors rättigheter. I en lång krönika med rubriken: "Varsågod män! Nyp på våra bröst och rumpor." tar hon heder och ära av Norrköpings Tingsrätt.
Kanske skulle hon ha läst själva domen, och inte bara referatet av denna i Norrköpings Tidningar. För som Oisín Cantwell påpekar i Aftonbladet fanns det en långvarig konflikt bakom örfilen. Kvinnans son hade precis polisanmälts av den örfilade mannen.
Men det räcker förstås inte för att göra det bevisat att örfilen faktiskt var oprovocerad. Tingsrätten måste också visa att kvinnans historia inte är trovärdig, även om hon redan hade ändrat denna en gång. Och eftersom domstolen inte "bortom rimligt tvivel" kunde visa att nypet inte ägt rum utgick den från att så hade skett. Och kom fram till att domen ändå inte skulle förändras.
Hela händelsförloppet får mig dock att fantisera om hur världen skulle kunna te sig om det verkligen uppstod ett prejudikat om att rumpnyp var tillåtna. Ja, kanske den enda legala våldshandlingen över huvud taget. Vad skulle man då nypa till med: Häcksaxar, avbitartänger, hydrauliska gripklor?
Kanske kan man till och med tänka sig kapprustning och rumpterrorbalans - där rumporna skyddas av specialsydda kevlardräkter och rumpnyparna utvecklar ständigt mer effektiva verktyg? Slutar det månne med en nedrustningskonferens och ett internationellt avtal om att rumporna ska skyddas av FN:s fredsbevarande styrkor?
Fast nu löser det civila samhället oftast sådant här på ett någorlunda rimligt sätt. Personer som oprovocerat går och nyper andra människor i baken får i regel problem av något slag - med rumpornas partners, omgivningen, familjen, arbetsgivaren, ordningsvakterna, polisen, rättsväsendet, ...
Vilket är skälet till att så få systematiskt nyper andra i baken. Vi ska inte tacka rättsväsendet för detta, utan våra gemensamma normer och värderingar som isolerar rumpnyparna socialt och minimerar problemet. Och de sista ihärdiga rumpnyparna tar rättsväsendet eller psykvården oftast hand om.
Kommentarer