Den hälsosamme ekonomisten

Nina Björk och arbetsvärdeläran

Lyssnar med ett halvt öra till krönikören Nina Björk i Godmorgon Världen och inser med fasa hur grund vänsterns syn på samhället är. Hon argumenterar där för att det är arbetet och inte ledarskapet som skapar värde i samhället.

Hm, jo den teorin är inte ny. Den kallas "arbetsvärdeläran" och är något som krönikören nog hade känt till om hon läst några poäng ekonomisk historia.

Björk börjar med följande ord: "År 2013 tjänade en verkställande direktör på ett börsnoterat företag i Sverige lika mycket som 50 industriarbetare. Det här är en värdering, det är orimligt. Hur kan en människas dagar vara värda 50 gånger så mycket som en annan människas dagar?"

Plötsligt inser jag att kulturvänsterns världsbild radikalt avviker från min egen. Och jag förstår varför Nina Björk argumenterar för minskade löneskillnader - skillnaderna är i hennes värld enbart en fråga om rättvisa och har inget med ekonomins effektivitet att göra. I ett samhälle där en enväldig härskare bestämmer hur mycket var och en ska bidra med - av var och en efter förmåga, till var och en efter behov - är rättviseperspektivet det enda relevanta.

Björk förstår inte hur ekonomin fungerar och menar därför att dyrkan av ledarskapet är någon form av fetischism. Ledarskap är i Nina Björks värld något slags magi - som förvandlar kaos och fattigdom till ordning och välstånd. Men några sådana magiska processer finns ju inte enligt Björk. Och därför ter sig dyrkan av ledarskapet bara som ett svepskäl för att motivera oförsvarliga löneskillnader.

Men i ett samhälle där inkomstfördelningen är en indirekt konsekvens av människor egna val blir det annorlunda - då är det betydelsefullt hur drivkrafterna påverkar enskilda och hur omfördelningen förändrar dessa drivkrafter. Björk kritiserar dyrkan av ledarskapet, men använder själv den totala kontrollen över samhällets inkomstfördelning som en premiss för sitt resonemang. Vem är det då som dyrkar ledarskapet? Björk vill ersätta ledarna med ledaren (singularis). Alla är jämlika, men någon (några?) är mer jämlika än alla andra.

Ack, så okunnigt och naivt. Det har skrivits hyllmeter om institutionernas betydelse för välståndet. Om nu arbetet är den enda grunden för välstånd, som Nina Björk verkar tro, hur kommer det sig då att grekerna - som arbetar 30 procent mer än svenskarna - producerar hälften så mycket? Hur kommer det sig att zimbabwierna, som säkert jobbar ännu mer än grekerna, producerar en femtiondedel av vad varje svensk gör?

James Robinson och Daron Acemoglu har i boken "Why nations fail" förklarat varför vissa länder uppnår välstånd, medan andra länder stannar kvar i fattigdom. Det handlar förstås inte bara - eller ens primärt - om ledarskap. Det handlar om hur människorna organiserar ekonomin för att skapa rätt drivkrafter för utveckling. Det handlar om den spontana ordning som över tid lär människor att respektera saker som dom inte begriper - om jag får låna en strof från Blå Tåget.

Ja, just så är det väl med Nina Björk. Hon förstår inte äganderättens betydelse för samhällets välstånd. Men ändå går hon inte ner och rånar Handelsbankens kontor på Mårtenstorget. För hon respekterar saker som hon inte begriper.

Och vi ska vara tacksamma för att vänstern gör det. Det gäller inte hela vänstern, men en tillräckligt stor del för att det ska råda någon form av ordning i vårt i grunden kapitalistiska samhälle.

Kommentarer