Den hälsosamme ekonomisten

Nej, föräldraförsäkringen bör inte individualiseras ...

... den bör enligt min mening avskaffas och ersättas med exempelvis ett förstärkt barnbidrag. Men eftersom behovet av ekonomiskt stöd antagligen är som störst då barnen är små skulle man med fördel låta samtliga familjepolitiska stöd ingå i ett medborgarkonto. Ta kostnaden för dagis, dagens föräldraförsäkring och det nuvarande barnbidraget och slå ihop alltihop till ett konto som föräldrarna, med vissa restriktioner, kan använda för att finansiera barnens uppfostran och tillvaro.

Då kan man välja mellan att köpa barnomsorg, stanna hemma från jobbet för att ta hand om barnen eller lösa saken på något annat sätt. Tycker att Jan Björklund äntligen hamnat rätt då han menar att staten inte ska bestämma hur familjerna ska organisera sitt liv. Men jag vill ta detta till sin logiska slutpunkt och ge medborgarna full frihet att använda de pengar som staten satsar för att hålla nativiteten på tillräckligt hög nivå.

Jag tycker det i grunden är egalt hur familjen fördelar ansvaret för barnen, huvudsaken är att det är samhällsekonomiskt effektivt. Våra normer formas ändå på sikt av de ekonomiska villkoren och det är lite som vi på sikt kan göra för att förändra detta. Att samhället är mer jämställt i dag tror jag har mer med att produktiviteten i hushållsarbetet har förbättrats, tack vare vitvaror och tillgång till livsmedelsbutiker med processad mat, snarare än att våra värderingar på något magiskt sätt skulle ha förändrats. Det är helt enkelt inte längre ekonomiskt försvarbart att kvinnor ägnar heltid åt att sköta hushållet - varken staten eller männen vill längre betala för det.

Det är lika meningslöst att försöka bromsa denna jämställdhetsprocess som att försöka snabba på den. På sikt är det de ekonomiska villkoren som avgör hur vi lever våra liv.

Samma sak med fördelningen av ansvaret för barnen. I slutändan är detta ändå en förhandlingsfråga, där utfallet beror på föräldrarnas preferenser. Utfallet avgörs i grunden av genetiska faktorer, kulturella mönster som förändras långsamt och en rationell nyttomaximering med dessa faktorer som sidorestriktioner. Staten kan i det långa loppet inte påverka utfallet med regleringar. Det staten möjligen kan göra är att förbättra den ena eller den andra partens förhandlingssituation. Men detta förutsätter ironiskt nog att man behandlar män och kvinnor olika - i sig en intressant paradox.

Tycker därför att diskussionen om föräldraförsäkringen är ointressant. Det är som en match mellan Djurgården och Hammarby - där ingen egentligen vet varför en viss supporter hamnade på den ena eller andra sidan, man vill bara att det egna laget ska vinna. Det finns inget självklart rätt eller fel i frågor som denna, eftersom valet av position från första början inte är resultatet av en rationell tankeprocess. Det handlar mer om de värderingar som man råkade växa upp med.

Så jag struntar i att välja sida. Jag tycker bara att samhället ska fungera så rationellt som möjligt och att vi ska ha det så bra som det bara går. Därför är det dumt att inskränka människors beslutsfattande mer än nödvändigt. Nu kanske ni tror att jag med inskränkning avser den kvotering som regeringen föreslagit. Men den har jag inga synpunkter på. Om kvoteringen minskar antalet utbetalda föräldrapenningdagar ökar den ju faktiskt de övriga skattebetalarnas frihet.

Det jag däremot tycker är tråkigt är alla andra restriktioner som statens öronmärkta pengar skapar. Pengar för att pappan ska vara hemma från jobbet och pengar för att mamman ska vara hemma från jobbet och pengar för att barnet ska lämnas på dagis. Låt människor själva bestämma hur statens pengar ska användas, det är den ekonomiskt mest rationella lösningen. Inför ett medborgarkonto som fylls på av staten när barnet föds. Hur föräldrarna sedan använder kontot får vara upp till dem, men om de kan anförtros ansvaret att uppfostra ett barn måste de rimligen också kunna anförtros uppgiften att hantera pengarna som staten skickar med.

Kommentarer