När NEJ betyder JA och JA betyder NEJ
Socialdemokraterna ansluter nu till moderaternas linje när det gäller euroobligationerna. Det är förstås bra, men en inbiten EMU-skeptiker som jag är förstås lite misstänksam när partier som i grunden har en tvivelaktig inställning till EMU och EU "råkar" fatta rätt beslut.
Jag kan nämligen tänka mig två skäl till att de två stora partierna säger nej till euroobligationer:
1) De tycker att euroobligationer är ett genuint dåligt sätt att lösa EU:s ekonomiska problem.
2) De tror att införandet av euroobligationer gör att Sverige hamnar ännu längre utanför den innersta kärnan i EU.
Om S&M har punkt ett som främsta bevekelsegrund för att säga nej är jag helt enig. Men om det är den andra bevekelsegrunden som är den verkliga kan jag bara konstatera att S&M fattar rätt beslut, men av fel skäl. Kan inte riktigt frigöra mig från tanken att S&M skulle ha sagt ja till euroobligationer om bara Sverige hade varit medlem av euron.
Men kanske är jag alltför konspiratoriskt lagt, motivet att säga nej till euroobligationerna är säkert det som anförs.
Ironiskt nog säger Storbritannien och David Cameron ja till euroobligationerna. Och det är möjligen av samma skäl som Sverige säger nej - nämligen att införandet av euroobligationer skulle innebära att Sverige och Storbritannien hamnar ännu längre från eurokrisen och EU:s hårda kärna.
Kommentarer