När ingen längre citerar Bastiat
I dagens mer snabbrörliga politiska klimat kommer väljare mycket väl att kunna röra sig direkt fr&˚n Vänsterpartiet till Moderaterna. Det är priset som politikerna får betala för flexibilitet och bristande ideologisk förankring.
Själv har jag allvarliga invändningar mot Vänsterpartiets syn på marknadsekonomin. Jag ser den som i grunden felaktig, även om det finns delar som man skulle kunna sympatisera med. Tanken att de extremt rika ska bidra mer är exempelvis förenlig med rättvisetanken om man tror att näringslivstoppen är ett kotteri där man bara kliar varandra på ryggen och ger varandra fallskärmar.
Jag har viss förståelse för att partiet vill att Sverige ska utträda ur EU (även om jag inte själv tycker det) och jag är definitivt emot ett svenskt EMU-medlemskap. Och även om Anders Borg är rätt bra på att försvara allmänintresset mot välorganiserade särintressen skulle man kunna se Jonas Sjöstedt som en trovärdig representant för vanliga människor. Man kan i alla fall vara rätt övertygad om att han inte går de besuttnas ärenden, eftersom han hatar överklassen (trots att han bor på östermalm).
Nåväl, mitt medlemskap i Vänsterpartiet kommer att stanna på det hypotetiska stadiet. Men jag inser samtidigt att fler kommer att tänka på samma sätt - personer som kanske inte har läst nationalekonomi och förstår att höjda skatter på rika inte är någon universalmedicin. Vad hindrar egentligen Vänsterpartiet att få 35 procent av väljarstödet när ingen längre försvarar marknadsekonomins principer? Ja, frågan är öppen.
Kommentarer