När stagflationen kommer
Eurozonens samlade inflation uppgår nu till 0,3 procent. Det är inte mycket att hänga i julgranen, som det heter. Men energipriserna har under perioden minskat med fem procent, vilket är en bidragande faktor.
Sjunkande energipriser är till stora delar en extern utbudschock och inte ett tecken på att eurozonens resursutnyttjande är lågt. Så - bortsett från energin - ligger inflationen i EU väl i linje med unionens inflationsmål.
Då uppstår nästa problem. När energipriserna börjar stiga igen, vilket de gör med viss regelbundenhet, kommer ECB inte att kunna parera med extraordinära penningpolitiska åtgärder. Låt säga att energipriserna stiger med 20 procent nästa år - ett inte orimligt scenario. Då lär ECB tvingas höja räntan i stället för att sänka den.
Hushållen har i dag anpassat sig till en räntenivå på cirka två procent. De förväntar sig inte att räntan ska stiga till mer normala fem procent. Problemet är särskilt stort i Sverige med en övervärderad bostadsmarknad, eftersom vi kommer att tvingas skugga ECB:s räntehöjningar.
Och - det värsta av allt - PIIGS-länderna klarar inte av en högre räntenivå med sina stora skulder. Det handlar inte bara om Grekland, utan också om Italien och Spanien.
Perioden efter finanskrisen kan visa sig ha varit den goda tiden. Nu kommer stagflationen - spöket från 1970-talet är tillbaka. Och EU är sällsynt illa rustat för att hantera en sådan situation.
Kommentarer