När medborgarna inte får välja själva
P J Anders Linder konstaterar på ledarsidans blogg att Sverige och många europeiska länder är på väg att gå om USA när det gäller liberala reformer. Förmodligen ser vi här förklaringen till att Sverige, trots ett högt skattetryck, lyckas hålla jämn takt med många länder som har betydligt lägre skattetryck.
Men det här med skattetryck är lite lurigt. Det totala skattetrycket säger ganska lite om hur betydelsefulla de explicita och implicita skattekilarna är i ett land. Med stealthteknologi går det att höja skattetrycket ganska rejält, utan att tillväxten hämmas. Konsten är att låta det offentliga erbjuda människor saker som de förmodligen skulle ha efterfrågat ändå.
Att staten tar ut skatt för och samtidigt tillhandahåller sjukvård, skola och äldreomsorg är i grunden inte något som snedvrider konsumtionen, eftersom allt detta skulle ha efterfrågats i vilket fall som helst. Och om dessa verksamheter tillhandahålls i konkurrens blir inte ens den ekonomiska effektiviteten lidande.
Men hur är det då med omfördelningen? Nja, som Andreas Bergh påpekat i sin bok Den kapitalistiska välfärdsstaten pågår det ganska lite omfördelning, sett över en människas hela livscykel.
Skattetrycket är med andra ord ett ganska dåligt mått på hur stor skada politiska ingrepp har orsakat i en ekonomi. Ett bättre mått skulle kanske kunna tas fram genom att studera i vilken utsträckning politiska beslut får människor att göra saker som de annars inte skulle hade gjort.
Kommentarer