Den hälsosamme ekonomisten

Myndigheten som blev en snackis

Läser i Resumé att Arbetsförmedlingens upphandling av myndighetsreklam betraktas som en förebild:

"Mitt mantra är att kvalitet alltid måste gå före pris. Man får inte glömma att pris många gånger är en chimär, säger Gunilla Bergh Bidemar. Arbetsförmedlingen hade 50 procents viktning på pris, men trots att exempelvis Forsman & Bodenfors erbjöd 1 860 kronor per timme för en ad och DDB endast låg på 1 010 kronor för motsvarande kompetens valde man alltså att gå på Lowe Brindfors som erbjöd 1 400 kronor. Det vill säga: priset var viktigt, men inte avgörande."

Det här med upphandling verkar annars inte vara Arbetsförmedlingens grej. Med jobbcoacherna lyckades man ju inte så bra.

Men frågan är om de lyckades så mycket bättre med reklamupphandlingen? Mellan 2012 och 2013 sjönk allmänhetens förtroende för Arbetsförmedlingen kraftigt, från en redan låg nivå. År 2012 var det 14 procent som hade mycket eller ganska stort förtroende för Arbetsförmedlingen. År 2013 hade den andelen minskat till elva procent.

Som jämförelse kan nämnas att 53 procent har mycket eller ganska stort förtroende för Skatteverket. Och det är ändå en myndighet som snor pengar från folk - Arbetsförmedlingen ska ju skaffa fram jobb, vilket PR-mässigt borde vara betydligt lättare att marknadsföra.

Och med tanke på att myndigheten lägger tre miljoner kronor i månaden på PR borde man kanske förvänta sig ett bättre resultat. Att med 40 miljoner kronor köpa sig 20 procents lägre popularitet hos allmänheten måste betraktas som något slags rekord som nog bara slås av JA till Euro-kampanjen inför folkomröstningen 2003.

Re SvD1 SvD2 SvD3 NSK YA SmP GP Fl

Kommentarer