Den hälsosamme ekonomisten

Mycket krävs för valvinst

På 1990-talet var det Moderaterna som vågade tycka saker och stå för det, medan Folkpartiet, Centern och Kristdemokraterna mest kliade medianväljarna på ryggen. På 2010-talet är rollerna delvis ombytta. Kristdemokraterna har upptäckt att de tjänar på att inte alltid göra som medianväljaren, även om insikten för Kds del kommit sent. Göran Hägglunds utspel om att förstatliga sjukvården är dock ett bra exempel på att partiet har förändrat sig.

Samma sak gäller Centerpartiet. Centerns idéprogram kom som en chock för de flesta, men nu när debatten lagt sig finns bilden av ett parti som vågar tycka saker ändå kvar. På kort sikt en besvärlig debatt, på lång sikt en investering i trovärdighet.

Folkpartiet lämnade snällismen bakom sig när Jan Björklund kom in i regeringen. På flera områden intar partiet ståndpunkter som knappast kan vara motiverade av strävan att stryka medelväljaren medhårs.

Egentligen var väl detta tanken med De Nya Moderaterna. Att Moderaterna skulle ligga som en modererande kraft i mitten och hela tiden tänka på helheten, medan de övriga borgerliga partierna skulle få möjlighet att profilera sig. Det var därför M kapade posterna som Socialförsäkringsminister och Arbetsmarknadsminister - det är ju på dessa områden som resurserna skapas - för att generöst lämna utgifterna till småpartierna. Som spindeln i nätet satte man Anders Borg, med förmågan att balansera processen.

Men att dela ut pengar är inte ett givet sätt att bli älskad. Skatteverket är exempelvis i alla undersökningar mer populärt än Försäkringskassan. Ändå delar Försäkringskassan ut pengar, medan Skatteverket konfiskerar. Att vilja väl räcker inte om väljarna är osäkra på vad man egentligen vill.

Att planen inte fungerade fullt ut får väl sägas vara de Nya Moderaternas stora misslyckande. Strategin räckte långt, men inte in i himlen. Allianskollegorna var alltför långsamma att förändra sig och de förlorade därför tid - tid som hade behövts för att stärka Alliansen som block.

Samtidigt förlorade Moderaterna trovärdighet i viktiga frågor. Även om den praktiska politiken förblev borgerlig blev retoriken alltför inriktad på att vinna över väljare från andra sidan mittlinjen. Men när oppositionen tillämpar samma strategi blir resultatet att väljarna förvirras. Vem är vänster och vem är höger? Följden blir att höger/vänster-dimensionen tappar sin attraktionskraft och att väljarna fattar sina beslut på grundval av sådant som de är säkra på. 

Att Sverigedemokraterna vill begränsa invandringen är säkert. Att Miljöpartiet tycker om miljön är säkert. Att Piratpartiet är månt om integriteten på nätet är säkert.

När väljarna inte längre kan veta säkert vem som är höger och vem som är vänster är det andra frågor som blir viktiga. Och naturligtvis också det regeringsbärande partiets ok - att väljarna småningom tröttnar och vill ha något nytt. 

Det är i nuläget inte mycket som talar för Alliansen. Hoppet står mest till att C, Fp och Kd lyckas agera enligt den ursprungliga planen och att Fredrik Reinfeldt och Anders Borg gör ett fortsatt bra jobb. Man kan också hoppas på att Moderaterna förändrar sitt sätt att tilltala väljarna så att man åter uppfattas som företrädare för ett samlat borgerligt alternativ.

Att småpartierna börjar våga sticka ut är ett gott tecken, men det kan redan vara för sent. Jag vill dock inte definitivt säga att det är rökt för Alliansen. Bara att det börjar ryka och att det mesta måste klaffa från och med nu om man ska kunna vinna valet.

DN SvD1 SvD2 SR Au N4 

Kommentarer