Den hälsosamme ekonomisten

Musik och institutioner

”Allmänningarnas tragedi” är en nationalekonomisk term för att beskriva en situation där människor överutnyttjar en gemensam tillgång, exempelvis en betesmark. ”Fångarnas dilemma” betecknar en situation där människor på grund av oklart definierade äganderätter avstår från att bidra till det gemensamma bästa.

När jag doktorerade vid nationalekonomiska institutionen på Göteborgs Universitet brukade vi skämta om att det ofta rådde fångarnas dilemma i diskhon och allmänningarnas tragedi i kylskåpet.

Nu var vi bara ett trettiotal anställda, så problemet hade säkert gått att lösa med lämpliga sanktioner och mer tydligt definierade äganderätter. Svårare blir det nog med fildelningen på Internet; ett problem av typen allmänningarnas tragedi.

Äganderätter brukar uppstå spontant, något som Robert Axelrod skrev om i boken The evolution of cooperation. Det finns inte lika mycket skrivet om vilka förutsättningar som måste vara uppfyllda för att processen ska gå i motsatt riktning; mot ett upplösande av äganderätter som redan är etablerade. Ja, nu tänker jag inte på politiska processer, som exempelvis införandet att kommunism, utan spontana ekonomiska processer av den typ som Axelrod skrev om.

Folkteoremet säger att en strategi för samarbete (exempelvis avstå från fildelning) bara är möjlig om deltagarna i spelet är överens om att bestraffa spelare som avviker från strategin tillräckligt mycket för att de ska avstå från den olämpliga aktivitet som de deltar i.

Den allmänna rättsuppfattningen är förmodligen att straffet för fildelning, om det betraktas som olagligt, bör ligga på ungefär samma nivå som för snatteri. Räcker det för att människor ska avstå från fildelning? Säkerligen, om straffet delas ut med hundra procents sannolikhet. Men med 1,5 miljoner fildelare vet alla som delar med sig av sina musikfiler att endast ett fåtal fildelare sannolikt kommer att bli lagförda.

Förmodligen krävs det att åtminstone en av tusen fildelare ertappas och döms för att sanktionen ska vara avskräckande. I dag handlar det snarare om en på hundratusen. Mycket talar därför för att äganderätten till musikfiler på Internet är på väg att upplösas; åtminstone i dagens form.

Frågan är hur de rättmätiga ägarna till musiken ska bete sig för att minimera de ekonomiska skadeverkningarna av fildelningen. En omdefinition av äganderätterna torde kunna lösa problemet. Genom att öka utbudet för betalande användare kan musikföretagen uppnå två syften. Dels mobiliserar man de legala användarna mot de illegala, dels tillgodogör man sig en större andel av konsumenternas betalningsvilja för musik.

Det är egentligen inte oviljan att betala som är det stora problemet, det är sättet att tillhandahålla musiken. För vad är egentligen skillnaden mellan att tillhandahålla all musik till alla användare jämfört med att tillhandahålla någon promille av all musik till den tiondel som är beredd att betala ändå?

Ja, det är väl att den förstnämnda modellen ger tio gånger fler musikkonsumenter tillgång till tusen gånger mer musik än i dag. För musikdistributörerna, å andra sidan, är modellerna ganska likvärdiga. De totala intäkterna blir ungefär desamma.

Om övergången från ett system där man betalar per låt till ett system där man betalar för rätten till musik går snabbt eller inte är tyvärr inte bara en fråga om relationen mellan musikkonsumenter och musikproducenter. Producentsidan präglas nämligen samtidigt, tragiskt nog, av fångarnas dilemma.

DN SvD Sydsvenskan

Kommentarer