Morgontåg jämfört med morgonflyg
Av vissa skäl brukar jag undvika saker med prefixet "morgon". Men nu sitter jag i alla fall på ett morgontåg på väg mot Stockholm.
Det slår mig hur avstressande det är att åka tåg jämfört med flyg. Hade morgontåget varit ett morgonflyg skulle jag just nu sitta i en taxi, på väg mot incheckningen och säkerhetskontrollen. Hela tiden deadlines för när jag ska vara vid gaten och när jag måste vara på flygplatsen och när taxin avgår.
Med tåget finns det bara en deadline - tågets avgångstid 07:43. Man slinker ner på sin plats och tar upp den bärbara datorn. Helt överraskande får man en frukostlåda av konduktören. Kaffe serveras och man författar dagens första blogginlägg. Hela tiden uppkopplad mot SJ:s gratis trådlösa nätverk.
Det är gott om utrymme. På flyget i värsta fall 15 centimeter till främre stolen. Här räknar jag till ungefär 50 centimeter.
Låt vara att flyg är oundvikligt om man ska till Island eller så, men på sträckor upp till 60 mil väljer jag alltid tåg. Faktum är att jag kan göra det även på längre sträckor - bara för att det är så bekvämt. Nästan all tid kan om man vill vara arbetstid - eller inläsningstid om man så önskar.
Vilket leder oss in på det största problemet med tågresande i Sverige - att infrastrukturen är i så dåligt skick att många tåg är försenade. Inte heller detta bör man överdriva - ganska många tåg går i tid också, bland annat det närvarande. Men visst skulle det vara bra om alla tåg gjorde det?
Höghastighetståg känns inte som den mest angelägna reformen - det är mycket skrik för lite ull. Men varför inte satsa hundra miljarder på att rusta upp det svenska järnvägsnätet till absolut toppskick? Politiskt är problemet att ingen politiker vill satsa på att förbättra något som redan finns och som fungerar hjälpligt.
Så min tanke är att politikerna lanserar upprustningen som ett helt nytt projekt - låt oss kalla den för "den nya järnvägen" i stil med "nya moderaterna". Vore det inte något att bli den infrastrukturminister som sade nej till alla nysatsningar för att i stället satsa på att göra de svenska tågen till värdens mest punktliga?
Visst skulle det kräva mycket pengar att bygga bort förseningarna, men jag tror det vore värt priset. Hundra miljarder extra - bara på att bygga bort källan till de förseningar som plågar dagens järnvägsresenärer. Inför samtidigt ett moratorium för nyinvesteringar - inga fler tunnlar genom Hallandsås, inga Norrbottniabanor och inga höghastighetsbanor.
Vad säger ni - politiker? Vore inte det en bra idé?
Kommentarer