Moderaterna - inkapslade som kaffet i en Nespressopod
Ibland är det inte roligt att få rätt. På den här bloggen började jag för två år sedan uppmärksamma vissa problem inom borgerligheten. Grunden till problemen var en förenklad politisk strategi med alltför mycket fokus på framtoning, fokusgrupper och medianväljaren. Tyvärr fick jag rätt, och mycket mer rätt än jag hade befarat.
Hade jag då sagt att Moderaterna skulle få 13,6 procent i EU-valet hade omgivningen skrattat. Då låg opinionssiffrorna på över 30 procent och det handlade om när - inte om - Moderaterna skulle ta över Socialdemokraternas roll som det regeringsbärande partiet i svensk politik.
Varningstecknen fanns också. Partiet frestade på förtroendet hos kärnväljarna och det var bara en tidsfråga innan dessa skulle börja rösta med fötterna. Det var alldeles för mycket fokus på positionering och utspel - man kan säga att M hade fallit tillbaka i gamla ovanor genom att plocka den lägst hängande frukten.
Men det handlar också om avtagande marginalnytta. När alla partier försöker närma sig medianväljaren blir det trångt. Och när det är trångt tenderar väljarna att välja det parti som de hyser störst förtroende för.
Här gjordes det kanske största misstaget. Partistrategerna i M trodde att de ägde förtroendefrågan. Detta trots att regeringar tenderar att tappa i popularitet efter åtta år vid makten - detta är lika förutsägbart som att det kommer att regna i sommar. Ändå satsar man allt på rött och hoppas på att det inte blir svart. Men nu blev det svart och Moderaterna förlorar stort.
Jo, det är lätt att vara efterklok. Men redan 2009 konstaterade jag att de stora partierna bör sitta still i båten. Då syftade jag på att de inte ska försöka profilera sig i mindre frågor - att hoppa på tuva efter tuva inger inte förtroende. De stora partierna bör förstås ha svar på alla frågor - de ska däremot inte försöka överflygla enfrågepartierna. Men det är lika sant att ett stort parti också måste ha en bas att utgå från och att de även i denna mening bör sitta still. Närmar man sig mitten är det lätt att tappa väljare på flankerna.
Även i förra EU-valet tappade M, och jag har beskrivit orsakerna i blogginlägget "Mittens rike". Om man ersätter "brandkår" och "polis" i figuren ovan med dimensionerna "skatter", "rättssäkerhet", "feminism", "flyktingmottagning", "försvar" och "miljö/jobb" (sex dimensioner) är det lätt att inse vad som gått snett. Partiet har närmat sig mitten i samtliga frågor och blivit inkapslat. Och i den svenska modellen - med proportionella val - finns ingen utväg. Det här kan gå precis hur illa som helst.
Kommentarer