MMT förutsäger ett haveri för eurosamarbetet
Skrev i går ett längre inlägg om Modern Monetary Theory och skillnaden mellan MMT och traditionell ekonomisk teori. Mycket sällan är ekonomiska teorier falsifierbara eller möjliga att bekräfta, men det kan faktiskt just nu pågå ett gigantiskt experiment som kan visa om MMT eller traditionell teori beskriver verkligheten bäst.
Experimentet jag tänker på är eurosamarbetet. Enligt MMT är nämligen penningpolitiken verkningslös, medan finanspolitiken i grunden avgör ekonomins utveckling. MMT ser penningpolitiken som ett spel för gallerierna och menar att kvantitativa lättnader i praktiken är verkningslösa.
Frågan är då varför Mario Draghis löfte om att göra allt för att rädda euron uppenbarligen hade effekt? Svaret på frågan kan vara att effekten av de kvantitativa lättnaderna inte var att stimulera euroområdets ekonomi, utan att göra det möjligt för Italien, Spanien och Grekland att finansiera sina offentliga utgifter. Draghis program omfördelade resurser från Tyskland till Italien i ett läge där marknaden hade börjat tvivla på att Italien skulle betala sina långivare. ECB köpte inte lika många statsobligationer från alla euroländer, utan fokuserade på krisländerna. Särskilt mycket köpte ECB av Italien.
Det programmet inte gjorde var att tillföra nya pengar till euroområdet. Det har visserligen skett vissa omstruktureringar inom eurozonens bankväsende, men i grunden är förutsättningarna för utlåning inte bättre än tidigare. Likviditetstillskotten från ECB används inte och det finns - om hypotesen om att de extraordinära åtgärderna är verkningslösa är korrekt - inget instrument som kan ta den europeiska inflationen till målet på två procent.
Kan det vara så illa att ECB inte kan få upp inflationen från dagens 1,2 procent till målet på två procent? Centralbanken kan förstås fortsätta köpa obligationer, men till vilken hjälp är detta om bankerna inte vill låna ut pengarna de får i utbyte? Skulle inte ECB vid det här laget ha närmat sig målet - om man hade kunnat?
Euroländerna har sedan krisen 2012 hankat sig fram i en omvärld som präglats av högkonjunktur. Så kommer det inte att vara framöver. USA tycka vara på väg ner i recession och EU står inför en rad andra utmaningar som kan leda till negativa utbudseffekter.
Om MMT stämmer är eurosamarbetet en teoretisk omöjlighet. I så fall kommer de i eurosamarbetet ingående länderna inte klara av att hämta sig från en importerad chock, eftersom det inte finns något policyinstrument för att stoppa en negativ spiral som leder till att valutamarknaden angriper de svagaste fåren i skocken. De länder som kan bryta processen kommer föredra att spara inför sämre tider och den negativa spiralen kommer därmed att fortsätta.
Eller också har MMT fel. Då finns det en möjlighet för ECB att på egen hand tillföra likviditet i ekonomin och tvinga bankerna att använda denna - trots att bankerna har ett negativt eget kapital och egentligen behöver spara.
Som sagt, ett intressant experiment. Men ett experiment med väldigt höga insatser.
Kommentarer