Mitt råd till Moderaterna: Tänk framåt
Thomas Böhlmark har gett mig och några andra bloggare en utmaning. Tillsammans med Kent Persson, Fredrik Antonsson, Maria Hagbom, Fredrik Lidby, Edvin Alam, Martin Edgelius, Dennis Nilsson och Mary Jensen förväntas jag formulera mina tankar kring hur Moderaterna kan bli starkare.
Till att börja med vill jag laborera med begreppet "starkare". Moderaterna behöver knappast bli starkare, rent opinionsmässigt. Partiet behöver däremot få en stabilare bas att stå på.
Vill nämna att jag sysslat en hel del med politikutveckling. Jag var som sakpolitisk handläggare med om att sy ihop en borgerlig tandvårdsreform, jag skissade på vårdvalet i Allians för Sveriges välfärdsgrupp och jag var som politiskt sakkunnig med om att reformera den svenska sjukförsäkringen.
Men jag får aldrig nog. Fast mina två viktigaste åtgärder för att stärka partiet är faktiskt inte politiska förslag. Ett parti behöver alltid förnya sig, men jag tror att det i nuläget är mer produktivt att tänka i termer av långsiktiga tillväxtstrategier - snarare än quick-fixes.
Min första åtgärd vore att återta initiativet i utanförskapsfrågan. Regeringen har blivit strykrädd i socialförsäkringsdebatten. Ledande företrädare refererar sällan eller aldrig till bidragsberoendet. Men kampen mot utanförskapet är en av partiets hjärtefrågor och den fråga som säkrade valet 2006. Att inte kapitalisera på att man har hanterat ett allvarligt samhällsproblem är politiskt slöseri.
Har vi nyligen hört någon företrädare för Moderaterna förklara att det är 230 313 färre som är beroende av ersättningar och bidrag för sin försörjning i dag - jämfört med 2006? Skulle väl i så fall vara Ulf Kristersson.
Regeringens framgångrika arbete mot utanförskapet måste bära frukt - inte bara ekonomiskt, utan också politiskt. Varför kan Sverige genomföra välfärdsreformer, när andra länder måste spara? Svaret finns i siffran 230 313. Talet kan också uttryckas som 50 miljarder, motsvarande kostnaden för alla läkemedel och all primärvård i Sverige under ett år.
Nästa del är ännu mer långsiktig, men inte desto mindre viktig. Det handlar om att vårda den intellektuella basen och att bygga en moderat identitet. Partiets väljarbas blir allt mer lättrörlig och en naturlig reaktion på denna ökande rörlighet kan vara att även göra politiken mer anpasslig.
Detta kan visa sig vara ett stort misstag. Ett parti är inte som ett företag där man kan betala höga löner för att motivera de anställda att arbeta för partiets bästa. Tvärtom, politiska partier brukar snarare fungera som plantskolor där PR-företagen och andra i sinom tid plockar de mest lovande och underbetalda talangerna (och ibland även de minst lovande).
Utan en gemensam värdegrund blir det svårt att skapa den samhörighet som präglar en framgångsrik folkrörelse. Mitt råd till partiet är därför att stimulera öppen debatt och att skapa en miljö som även attraherar studenter.
För även om Fredrik Reinfeldt inte själv har en bakgrund i studentrörelsen kommer stora delar av Moderaternas intellektuella elit från Fria Moderata Studenförbundet. Ta en titt på listan över förbundets seniorskollegium. Anders Borg, Ulf Adelsohn, Anders Wijkman, Per-Magnus Emilsson (grundare Kreab), Carl-Fredrik Sammeli (grundare Prime), Göran Thorstenson (grundare Springtime), Ulrica Schenström, Carl Bildt, Carl Cederskiöld, Mats Svegfors, Sten Nordin, P J Anders Linder.
Ta bort en och annan från den listan, exempelvis Anders Borg och Carl Bildt, och historien hade sett helt annorlunda ut. För utan det nätverk som byggts upp kring Moderaternas intellektuella kader hade det varit svårt eller omöjligt för Moderaterna att säkra 33 procent av väljarstödet.
Att bygga upp en rörelse är nämligen så mycket mer än att hitta rätt slogan vid rätt tidpunkt. Det handlar också om att hitta de personer som i framtiden kommer att tänka kloka tankar och i framtiden ta fram rätt slogans vid rätt tidpunkter.
Annars kan det på sikt gå som för ett annat svenskt parti. Behöver kanske inte nämna vilket?
Kommentarer