Miljöpartiet fegar ur
Miljöpartiet har nu fått sitt fjärde mandat i EU-parlamentet. Och det är en riktigt intressant miljöpartist som knep mandatet - Max Andersson. I nätfrågor står han nära Piratpartiet och med tanke på att inga svenska pirater kommer att sitta i parlamentet de närmaste fem åren kan det vara ett substitut. Den gröna gruppen har ju tidigare anslutit sig till Piratpartiets linje i nätfrågorna. Men själv vill jag förstås se större fokus på övervakningsfrågorna och offentlighetsprincipen - det är de verkliga ödesfrågorna för vårt demokratiska samhälle.
Det märkliga med Miljöpartiet i övrigt är att de är så försiktiga i sina politiska förslag - om de nu verkligen har som mål att minska bilismen och öka resandet i kollektivtrafiken. Personligen tillhör jag den grupp som ser positivt på trängselskatter och skulle kunna tänka mig en nolltaxa i kollektivtrafiken. Kanske skulle den förstnämnda delvis kunna finansiera den sistnämnda? Men politiker är fega. Och förvånansvärt nog verkar det som om Miljöpartiet fegar ur i frågan om nolltaxa - detta trots att argumenten emot nolltaxa inte är särskilt starka ur ett rent ekonomiskt perspektiv.
För vilka är egentligen argumenten? Ja, det första och vanligaste argumentet är att skatten måste höjas för att finansiera en nolltaxa. Stockholm läns landsting omsätter omkring 90 miljarder kronor och biljettintäkterna utgör åtta miljarder av denna summa. Det handlar alltså om att nio procent av landstingets utgifter skulle finansieras via skatt i stället för avgifter.
Landstingsskatten uppgå till 12,10 kronor och skulle behöva höjas med en krona, vilket skulle öka marginaleffekterna med en krona per hundralapp. Å andra sidan skulle stockholmarna inte längre behöva betala för månadskortet. Så för landstingets medborgare skulle en nolltaxereform vara ekonomiskt neutral - det är inte detta diskussionen handlar om.
Att marginalskatten ökar är nog det främsta argumentet mot nolltaxa och därför tror jag att man bör fundera på hur förslaget skulle finansieras. En möjlighet vore att dela upp finansieringen på höjda trängselavgifter och höjda skatter. Med en tredubbling av trängselskatten skulle styrningseffekten öka, samtidigt som ökningen av marginaleffekterna begränsas.
Men sällanresenärerna då? De som inte har månadskort. Och turisterna? Turisterna är egentligen ett av de starkaste argumenten för nolltaxa. Stockholm är en av de städer där det inte går att betala kontant på bussar. Med en nolltaxa, som till skillnad från exempelvis i Tallin, även gäller turister, skulle mötet mellan staden och besökarna kunna underlättas. Nolltaxan skulle till och med kunna bli ett argument i marknadsföringen och i konkurrensen med andra städer.
Naturligtvis kan behovet av att höja skatten med 50 öre trots allt vara ett argument. Men åtminstone för Miljöpartiet borde det inte vara så. Partiet har redan presenterat ett förslag som innebär att jobbavdraget avtrappas från 40 000 kronor. Detta leder till att marginaleffekterna ökar med 2,5 procentenheter från 40 000 kronor. Och jämför man den samlade ökningen av marginaleffekterna av att höja landstingsskatten med 50 öre och att höja marginalskatten med 2,5 procentenheter över 40 000 kronor är det inte givet att det senare ger mer drastiska effekter på ekonomin än det förra. Jag skulle snarare tro att det förhåller sig tvärtom.
Kommentarer