Miljöpartiet och den turkiska nationalismen
Läser Isabella Lövin och Gustav Fridolins debattartikel om situationen i Turkiet. De vill att EU ska göra något åt Erdogans förtryck av politiska meningsmotståndare. De kritiserar också högerextrema krafter, som de ser som en förklaring till att ett mer auktoritärt förhållningssätt sprider sig.
"De stater där media och rättsstaten tydligast pressas av en auktoritär utveckling, kännetecknas av att makthavarna bygger sin politiska bas på en högerpopulistisk agenda som ytterst bygger på en rädsla för världen och framtiden. Populister som strävar efter makt i andra länder, som Donald Trump, Marine le Pen och Nigel Farage, har inte gjort någon hemlighet av att de imponeras av till exempel Putins styrelseskick. I Sverige har SD:s representanter i EU-parlamentet haft uppseendeväckande svårt att rösta för fördömande av den auktoritära utvecklingen i Ryssland."
Men just fallet Turkiet är speciellt. Den turkiska nationalismen har blandats med islamism till en ganska unik kombination. Och intressant nog finns det bara ett politiskt parti i Sverige som har infiltrerats av just denna form av nationalism - nämligen Miljöpartiet.
Fridolin är dessutom den person som bär det huvudsakliga ansvaret för att detta kunde hända.
Skribenterna uppvisar därför en förvånansvärd brist på självinsikt och självkritik. De pekar ut ett annat parti som det stora hotet mot demokratiska värderingar - samtidigt som de själva släppt in turkiska nationalister och befordrat dem till en ledande position. De anser att EU ska lösa ett problem - islamistisk infiltration - som de misslyckats med att hantera i det egna partiet.
Kommer att tänka på två talesätt:
1) Att sätta bocken till trädgårdsmästare.
2) Att slänga in jästen efter degen.
För vad ska EU göra nu när två halvislamistiska falanger kämpar om makten i Turkiet? Ska man stödja den ena falangen, i förhoppningen om att dess företrädare kommer på bättre tankar? Eller ska man stödja båda, i förhoppningen om att de förintar varandra?
Arbetet mot islamism och nationalism i Turkiet behöver inte vara förlorat, men det känns som om Miljöpartiet så här långt mer varit en del av problemet än en del av lösningen. Och då är det väl magstarkt att sätta sig på en moralisk högplatå och peka ut någon annan som förväntas lösa problemet.
Kommentarer