Den hälsosamme ekonomisten

Miljöpartiet har inte sålt sin ideologiska själ

Grön Ungdoms språkrör Aida Badeli menar att partiet varit för dåligt på att kommunicera vad de står för. Personligen tror jag det är tvärtom - Miljöpartiet har varit för bra på att kommunicera vad man står för. Dessutom har man fått igenom en del av det man står för, vilket gör saken ännu värre.

Svenska folket har inget emot miljöengagemang. Problemet är när engagemanget omsätts i politisk handling. Då kolliderar partiets mål med andra högt prioriterade mål för svenska folket, som billiga plastpåsar, reglerad invandring och låga bensinpriser. Partiet har inte förstått att miljöpolitik inte får kosta pengar - och så länge som partiet satt i opposition och inte fick igenom någon politik var miljöengagemanget rätt billigt.

Annat är det nu. Väljarna har börjat förstå att ord får konsekvenser. Det går inte att välja en regering där miljöpartiet ingår utan att det dyker upp konstiga beslut där skalbaggar prioriteras högre än ekonomisk tillväxt.

Badeli är grön och oerfaren och förstår inte att man som politiker måste prata utan att göra. Det har varit Socialdemokraternas framgångsrecept under alla år - att prata om att satsa på välfärden, samtidigt som man tar bort den automatiska uppräkningen av alla bidrag. Detta skapar ett reformutrymme på 20 miljarder - som det ser ut som att S ger till väljarna.

Men så är det förstås inte. För man har ju först beslutat att varje år - i reala termer - automatiskt skära i välfärden. Sedan räddar man sjukvården och äldreomsorgen och skolan från sig själva. Helt genialt, faktiskt.

Miljöpartiet skulle kunna göra något liknande. Fatta långsiktiga beslut som medför att miljön automatiskt blir sämre varje år - så att man varje höstbudget sedan kan lägga förslag som räddar miljön. Då händer ingenting, men man kan ändå tillgodoräkna sig dessa årliga insatser. Låt vara att man själva ställt till med problemen till att börja med.

Ett parti som vill överleva måste hushålla med samhällsproblemen. Om man löser alla problem på ett område har man nämligen inget att gå till val på nästa gång. Då blir det obalans och partier som tycker att andra områden ska få komma ikapp får konkurrensfördel.

Det är samma princip som har styrt byråkrati och politik i århundraden. Den kallas "ratcheteffekten" och försäkrar att saker och ting förändras långsamt. Har man fått en uppgift gäller det att bevaka denna nogsamt.

Miljöpartiets stora problem är att man trodde att man skulle kunna nå framgång genom att få igenom politiska beslut. Sorry, men så fungerar det inte riktigt. Väljarna blir bara förbannade över att flyktingpolitiken är för liberal och att miljöfrågorna tycks stå över allt annat.

Kommentarer