Miljödebatt värdig en förskola
Det fanns en tid då vuxna tänkte igenom saker och ting och fattade rationella beslut, medan barnen stod för det spontana och ogenomtänkta. Givetvis har våra preferenser betydelse. Om vi efterfrågar sugrör måste det produceras mer plast och det blir sannolikt mer avfall att ta hand om. Slutar vi att efterfråga sugrör kommer snabbmatskedjorna att med tiden tvingas välja andra produktionsmetoder.
I den meningen kan vår efterfrågan ha betydelse för miljön. Men detta förutsätter att vi vet vad vi ska efterfråga för att gynna miljön.
Det vet vi allt som oftast inte. Vi vet inte om en tygkasse är bättre eller sämre för miljön än en plastkasse. Vi vet inte om det är bättre eller sämre för miljön att vi bor i städer. Vi vet inte om den traditionella förbränningsmotorn kanske på sikt visar sig vara mer miljövänlig än bilar som drivs av el eller vätgas.
Bristen på kunskap om våra vals effekter för miljön är ett argument för att en del val bör göras av centrala planerare. Om ett visst konsumtionsalternativ på goda grunder kan antas ha negativa miljöeffekter belägger man det helt enkelt med skatt. Koldioxidskatten är ett exempel, även om den är korkat utformad. En verklig koldioxidskatt skulle tas ut på konsumtionen och inte produktionen - annars flyttar produktionen bara till Kina, där det faktiskt - på grund av mindre effektiva produktionsmetoder - generellt krävs mer koldioxid för att framställa varor än i Sverige.
Det barnsliga förhållningssättet till miljöfrågor är ett problem om vi vill uppnå resultat. Bra miljö blir bara en gimmick, medan utsläppen borta i Indien och Kina fortsätter i oförminskad skala. Vi ägnar oss åt att signalera vår egen godhet till omgivningen, samtidigt som vi struntar i om godhetssignaleringen leder till en bättre miljö.
Medierna har här en viktig uppgift. Den folkbildande televisionen skulle kunna lyfta de svåra frågorna, i stället för att sprida skräckhistorier om smältande glaciärer. Vi vet ungefär hur snabbt temperaturen stiger och den stiger varken snabbare eller långsammare för att Sveriges Television visar bilder på svältande isbjörnar. Inget fel med att visa isbjörnar, men innan man gör det bör man kanske säkerställa att dessa verkligen svälter ihjäl på grund av klimatförändringar.
Hade medierna från början fokuserat på fakta skulle vi i dag kanske diskuterat vilka medel vi ska använda för att minska utsläpp. Nu är vi i allt väsentligt kvar i en brottningsmatch där allt handlar om huruvida klimatförändringarna *är* ett problem. Det beror enligt min mening på att alltför många haft ekonomiska drivkrafter att överdriva hotet - kanske i tron att det behövs en krismedvetenhet. Det man i stället skapat är uppgivenhet och fatalism hos vissa och ifrågasättande och tvivel hos andra.
Ändå finns det visst hopp. Jag noterar en gryende insikt om att det är vår konsumtion som är problemet - inte vår produktion. I nästa steg kommer insikten om att det mest verkningsfulla medlet för att hantera ett problem som beror på konsumtion är att belägga konsumtionen med en konsumtionsskatt. Alltså, om det nu är fastställt att det verkligen är konsumtionen av en viss vara eller tjänst som är problemet.
Givetvis finns det ett problem med att beskatta konsumtion. Vissa vill beskatta kött, andra vill beskatta socker. Motiven är ibland folkhälsa, ibland miljö, ibland något annat politiskt mål. Som nationalekonom tycker jag vi begränsar oss till att skattebelägga varor och tjänster där konsumtionen har en bevisat negativ effekt på andra konsumenters välbefinnande. Det är tillräckligt komplicerat ändå, utan att vi ger oss in och försöker manipulera våra egna preferenser.
En annan sak vi bör komma ihåg är att krångel kostar. Den nuvarande regeringen har infört en rad miljöskatter som antagligen bara skadar miljön - kemikalieskatten och klädskatten är två sådana. Vi behöver fundera över vilken typ av konsumtion som vi vill minska och varför.
Men har vi väl hanterat detta är vi på god väg att ta oss an problemet på ett vuxet och genomtänkt sätt. Tyvärr är vi rätt långt från att göra det - vår samhällsdebatt i allmänhet, och miljödebatten i synnerhet, förs ofta på förskolenivå.
Kommentarer