Den hälsosamme ekonomisten

Mellanstadiefotboll i politiken

Statistiska centralbyråns väljarundersökning visar att partier som försöker lyfta andra partiers hjärtefrågor inte enbart bidrar till att lyfta dessa partier i opinionen, utan också riskerar att förlora väletablerade egna hjärtefrågor. Moderaterna har till exempel genom att lyfta Sverigedemokraternas frågor både lyckats stärka SD i opinionen och förlora ledningen på området lag och ordning.

Ingen borde vara förvånad, men ändå tror jag att partiernas strateger är det. De har helt enkelt spelat ett spel med antagandet att de andra spelarna saknar en egen strategi.

På sätt och vis har M och S bara gjort det som högljudda grupper i deras egna led krävt. "Prioritera invandringsfrågan innan SD tar alla våra väljare!". Men i politiken fungerar det precis som i fotboll - det är den som kommer först till bollen som vinner. Att alla jagar bollen är sedan till fördel för bollinnehavaren som får fria ytor när partierna övergett sina kärnfrågor. När M inte talar om lag och ordning eller skatter eller försvar kan andra partier dribbla fritt på de ytor som uppstår.

Ja, SD talar alltjämt om invandring - men man gör det därför att man åtnjuter det största förtroendet i just denna fråga. Målet är att bredda profilen genom att ta bollen och spela den på de fria ytorna. Ambitionen på sikt är att bli ett parti som har lösningar på de problem som väljarna möter i sin vardag.

Där är man inte ännu. Men för varje sakfråga som de etablerade partierna tappar kommer man ett steg närmare. Det skulle inte förvåna mig om vi en dag glömmer att SD startade som ett rätt extremt nationalistiskt alternativ.

Utmaningen för SD är just denna - man måste uppfattas som kompetenta och kunniga. Det vore en underdrift att säga att partiet haft viss uppförsbacke. Men ambitionen att ersätta Socialdemokraterna som arbetarklassens parti bör tas på allvar. Så här långt har SD dribblat bort Moderaterna och pressat ner partiet under 17 procent, men det är bara en generalrepetition innan de tar sig an Socialdemokraterna på allvar.

S är en betydligt tuffare motståndare. Men SD har ett trumfkort i konflikten mellan identitetsvänstern och fackföreningsrörelsen. Kan man göra samma sak som man gjorde med Moderaterna och hänga av identitetsvänstern på samma sätt som man hängde av M-liberalerna är vägen öppen. De fackliga ombudsmän som investerat hårt i Socialdemokraterna bävar inför en sådan utveckling, men kommer att tvingas anpassa sig. LO har inte råd med ett politiskt inbördeskrig. utan måste hitta ett sätt att välkomna sina nya bundsförvanter.

Kommentarer