Den hälsosamme ekonomisten

Med svenskt euromedlemskap hade det slutat illa

En artikel i Ekonomisk Debatt som jämför den hypotetiska situationen där Sverige hade gått med i eurosamarbetet 2003 med den verkliga situationen - alltså att vi stod utanför - visar att det hade gått riktigt illa under finanskrisen om vi hade valt att gå med. Det är nationalekonomen Björn Olsson som i en analys målat upp de två scenarierna och konstaterar att tillväxten hade varit betydligt lägre vid ett medlemskap. Enligt skattningarna skulle tillväxten varit 0,7 procent per år (2003-2017) - att jämföra med den faktiska tillväxttakten på 2,2 procent.

Skillnaden beror till stor del på att Sverige inte skulle ha återhämtat sig efter finanskrisen om inte kronan hade försvagats kraftigt gentemot andra valutor - primärt euron. 

Även om man antar att Sverige påverkats positivt av politiska reformer (läs: jobbavdraget och sjukförsäkringsreformen) - och att andra länder inte genomfört några reformer med positiv effekt på deras ekonomier - kvarstår en stor del av skillnaden.

Räknat per invånare handlar det om 150 000 kronor under perioden - alltså en högst påtaglig skillnad och något som definitivt hade påverkat den upplevda levnadsstandarden. Sex procent av BNP motsvarar den sammanlagda kostnaden för skolan och äldreomsorgen.

Det bör noteras att detta är en konjunkturell effekt. En stor del av skillnaden beror på att Sverige år 2017 fortfarande skulle ha varit kvar i en mer dämpad konjunktur - jämfört med nuläget och den högkonjunktur som vi befinner oss i.

Ändå är det intressant att skillnaderna är så stora, då man tidigare fått höra att skillnaden nog inte skulle ha varit så stor. Den här analysen antyder motsatsen.

Kommentarer