Den hälsosamme ekonomisten

Marknaden straffar den slösaktige

Paul Taylor, som är kolumnist för nyhetsbyrån Reuters, noterar att flera länder i eurosamarbetet har framfört tankar om att införa någon form av ”eurostatsskuldsväxel”. I dag hanteras upplåningen som bekant av de enskilda länderna, även om valutan är densamma för alla länder som använder euron.

Av flera skäl är detta ingen smart idé. För det första är euroländerna inte solidariskt ansvariga för enskilda länders skuldsättning. För det andra skulle en gemensam statsskuldväxel innebära att länder med relativt stabila statsfinanser, som Tyskland, betalar för att Italien äventyrar sina statsfinanser. För det tredje är det ganska bra att länder som missköter sina finanser får betala ett pris för detta.

Föga förvånande värjer sig Tyskland mot tanken på solidarisk upplåning. Vilka länder är det då som är positiva till en gemensam statsobligation? Surprise! Förslaget kommer från Italien och Grekland, som gärna ser att de andra euroländerna delar på den extra riskpremie som deras skuldsättning har lett till.

Diagrammet, som har lånats av Ekonomistas, visar att räntepremien generellt är större för länder som har dåliga finanser. Om länderna har euro eller krona verkar inte spela så stor roll. Faktum är att Sverige i dagsläget får låna till betydligt lägre ränta än eurolandet Tyskland.

Och jämfört med krisländer som Grekland och Italien är vår upplåningskostnad avsevärt lägre. Detta trots att Sverige har ett högre inflationsmål än euroländerna och alltså egentligen borde ha en högre ränta än dessa.
 
Slutsatsen man kan dra är att Gud och marknaden straffar den slösaktige – alldeles oavsett vilken valuta hans eller hennes statsobligationer är nominerade i.
 

Kommentarer