Marginaleffekter och marginalskatter
Niclas Berggren skriver på sin blogg om möjligheten att genomföra en självfinansierande skattesänkning genom att höja gränsen för statlig inkomstskatt. Och jag betvivlar inte att den möjligheten finns, men tror ändå att det inte alltid räcker med att en skattesänkning är självfinansierande för att den ska vara politiskt möjlig. Ta exempelvis förmögenhetsskatten, en skatt som i princip bara kostade pengar för staten.
För alla som inte har huvudet under armen är det självklart att avskaffa förmögenhetsskatten. Tyvärr finns det ett politiskt pris för att göra det. Många verkar ha en betalningsvilja för att rika människor blir fattigare – oavsett om det innebär att de själva också blir fattigare.
Tyvärr finns politiska gränser för hur mycket skatterna kan sänkas, utan att det av den allmänna opinionen upplevs som fördelningspolitiskt fel. Man må tycka vad man vill om det, men att gå till val på att avskaffa förmögenhetsskatten, fastighetsskatten, värnskatten och den statliga inkomstskatten samtidigt är förmodligen politiskt otänkbart.
Men det finns ett annat argument för att prioritera jobbavdrag före avskaffad värnskatt. I figuren ser man visserligen skattesystemets marginaleffekter, men man ser inte bidragssystemens marginaleffekter. Bilden av marginaleffekterna, när man betraktar låginkomsttagarnas situation, bör därför kompletteras med avtrappningen av olika bidrag.
Lyckligtvis har vi ganska lite av renodlat behovsprövade bidrag i Sverige, men marginaleffekterna är trots det höga. För någon som har försörjningsstöd är marginaleffekten i princip 100 procent. Hade man förtidspension och BTP kunde marginaleffekten tidigare överstiga 100 procent (innan regeringen förändrade reglerna för BTP). Och har man sjukpenning eller arbetslöshetsersättning ligger marginaleffekterna någonstans mellan 50 och 90 procent.
Många låginkomsttagare drabbas alltså av marginaleffekter som är betydligt högre än de allra högsta marginaleffekterna för höginkomsttagare. Jag ifrågasätter inte att det finns stora vinster att göra på att sänka marginaleffekterna vid högre inkomster, men det kan mycket väl ge ännu större samhällsekonomiska vinster att sänka marginaleffekterna vid låga inkomster.
Mycket talar för att en marginalskatt som uppgår till mer än 50 procent är samhällsekonomiskt slöseri i vilken inkomstklass som helst. Men allt talar samtidigt för att marginaleffekterna för låginkomsttagare inte heller bör uppgå till särskilt mycket mer än så. En strategi för ytterligare skattesänkningar bör för all del innebära ett avskaffande av värnskatten, men lika angeläget ser jag det att öka jobbavdraget ytterligare för att minska de samlade marginaleffekterna för låginkomsttagare.
Kommentarer