Man kan inte vara lite gravid i sjukvården
Läs gärna Roger Molins kommentar till Maciej Zarembas artikelserie i DN tidigare i år. Molin har en del intressanta synpunkter som är väl värda att väga mot den bild som Zaremba förmedlade. Samtidigt finns det förstås ett korn av sanning i Zarembas bild.
Men när Molin skriver följande tycker jag han är fel ute:
"Svensk sjukvård prioriterar inte patienter utÂifrån hur lönsamma de är. DRG ger sjukhusen en ersättning för utförd vård som så bra som möjligt avspeglar den genomsnittliga resursåtgången. I inget landsting får sjukhusen utan restriktioner betalt fullt ut i enlighet med DRG, utan det finns som regel olika lösningar som i praktiken sätter ett tak, ett slags budgetram som sjukhusen skall hålla sig inom. En budgetram med prestationskrav, kan man säga."
Det är nämligen just när man kombinerat budgetramar med prestationsersättning som man har fått de allra konstigaste effekterna i vården. Som att sjukhus slutar operera patienter i slutet av oktober eftersom de inte "har råd" att producera fler DRG-poäng. Problemet är bara att kostnaderna är precis lika höga om läkarna och övrig vårdpersonal tar hand om patienter som om de inte gör det.
Och i Stockholms läns landsting har ersättningarna fluktuerat högst påtagligt och på ett oförutsägbart sätt, något som konsultföretaget Vasco Advisers tidigare visat (bilden är hämtad från Dagens Medicins privatvårdsdag 2011, där konsulten Patric Källman medverkade). Detta är konsekvensen av att införa prestationsersättning, men sedan ändå låta rambudgeterna ligga kvar som begränsning. System där man inte riktigt kan bestämma sig om man ska ha ersättning för prestation eller rambudget blir naturligtvis lite konstiga, det är lätt att förstå.
Att den svenska sjukvården växt fast i en beställar/utförar-modell som var modern 1990 eller så är ett jätteproblem. Detta tar inte Roger Molin upp i sin artikel. Andra länder har gått vidare sedan dess. Storbritannien satsar på att låta primärvården bli navet i vårdkedjan. Nederländerna har valt en modell där försäkringsbolag får ansvar för att koordinera vårdprocessen. USA skapar en sjukvårdsmodell med inspiration från Kaijser Permanente och Medicare Advantage.
Det är i stort sett bara i Sverige som man alltjämt tror att vården blir bättre om man låter politikerna grotta ner sig i detaljer och utforma regelböcker som för varje år får fler sidor. Visst, Sverige är ännu ett av de ledande länderna när det gäller vårdkvalitet. Men frågan är hur länge till vi kommer att vara det om vi underlåter att utveckla vårdens ersättningssystem?
Kommentarer