Lönar det sig att läsa vidare?
SACO presenterar regelbundet beräkningar om hur lönsamt det är att läsa vidare. Beräkningarna visar att det för en anmärkningsvärt stor andel av utbildningarna inte lönar sig att läsa på universitet. Läser man till tandhygienist, förskollärare eller konstnär går man med stor förlust - tio procent sett över hela livet.
Studien är dock behäftad med väldigt allvarliga metodologiska brister, vilket förvånar en aning med tanke på att det är akademikernas fackförbund som tar fram siffrorna. Min gissning är därför att såväl vinsterna som förlusterna av att läsa på universitet är avsevärt överskattade.
Det implicita antagandet som görs när man jämför livslönerna är att det inte föreligger någon annan skillnad mellan jurister och förskollärare än det faktum att den ena gruppen gått igenom en förskollärarutbildning och den andra gruppen en juristutbildning. Alla vet vi att detta inte är korrekt. Det är inte ens givet att den akademiska utbildningen är den viktigaste faktorn för att avgöra vilken lön personen får över livet.
Ett akademikerförbund vill givetvis lyfta fram utbildningen som den viktigaste faktorn för livslönen, men det finns gott om vetenskapliga studier som visar att utbildningen inte bestämmer mer än högst 60 procent av löneskillnaderna. Av dessa 60 procent kan hälften hänföras till att examensbeviset öppnar dörren för arbeten som är mer välbetalda. Det handlar alltså om traditionell ransonering och utbudsbegränsning.
Endast en tredjedel - vissa studier pekar på att det kan vara betydligt mindre än så - av löneskillnaderna beror på att akademiker är mer produktiva än icke-akademiker.
Det skulle gå att ta hänsyn till att jurister i allmänhet har större fallenhet för teoretiska studier än förskollärare redan innan de påbörjar sin utbildning. En sådan studie skulle sannolikt visa att utbildningspremien efter skatt är avsevärt lägre än de 16 procent som SACO kommer fram till.
Premien är kanske i snitt fem procent, vilket dock döljer att vissa utbildningar kan ge en förbättrad livslön med 15 procent och andra en sänkning av livslönen med fem procent. Om vi tänker efter är detta betydligt mer rimligt än att en juristutbildning skulle leda till att livslönen förbättras med 45 procent. För om det hade varit så att juristutbildningen är så effektiv, hur kommer det sig att ett avsevärt antal personer som skulle kunna gå juristutbildningen inte gör det? Förklaringen är att de ofta når precis lika goda resultat genom att starta ett företag eller välja någon annan väg i livet.
Att utbildning bara ger ett tillskott på fem till tio procent är ett gott tecken. Det visar att konkurrensen fungerar och att alla som vill och kan läsa till jurist också har möjlighet att göra det. Så är det inte överallt. I många länder är högre utbildning reserverad för barn från rika familjer, vilket givetvis är ett slöseri givet att akademisk utbildning höjer produktiviteten med fem procent i snitt.
Samtidigt får vi konstatera att fem procent av BNP inte är mer än 250 miljarder. Givet att utbildningen inte skulle ha finansierats på en privat marknad kan detta i och för sig motivera de statliga satsningarna som uppgår till ungefär 50 miljarder - exklusive transfereringarna till studenterna.
Det är svårt att tänka sig ett samhälle helt utan akademiker - vi måste antagligen exempelvis ha läkare för att samhället ska fungera - men tveklöst bedrivs mycken akademisk utbildning som inte fyller något egentligt syfte. Ser man till siffrorna tror jag i och för sig att investeringarna i högskolor och universitet betalar sig. Men hur är det med studiemedlen: Är det verkligen rimligt att styra ungdomar till högre utbildning som inte ökar livslönen?
Möjligen borde vi överväga att göra studiemedlen neutrala - i meningen att vi inte kopplar dessa till akademiska studier. I stället kan alla få en basinkomst oavsett om de studerar eller inte. För vissa skulle detta ge möjlighet att läsa på universitet, för andra skulle basinkomsten kunna utgöra ett inkomststöd vid uppbyggnaden av ett eget företag.
I dag utgår vi från att unga människor är idioter som inte förstår sitt eget bästa. I vissa fall stämmer det antagandet säkert, men räddar vi idioterna genom att villkora ekonomiskt stöd med att de går en utbildning som de inte har någon nytta av?
Kommentarer