Den hälsosamme ekonomisten

Lite statistik om koldioxidutsläpp

Enligt BP Statistical Review of World Energy ökade utsläppen av koldioxid i hela världen med i genomsnitt 1,3 procent årligen. Men det kan vara intressant att se vilka länder som ökar sina utsläpp och vilka länder som minskar.

I Sydamerika har utsläppen ökat med 2,3 procent årligen mellan 2006 och 2016, i Mellanöstern har utsläppen ökat med 3,6 procent per år och i Afrika har utsläppen ökat med 2,5 procent per år. Ändå är det sällan dessa regioner lyfts fram som miljöbovar. I Asien och Australien har utsläppen ökat med hela 3,1 procent årligen.

I absoluta tal står Asien för merparten av ökningen - fyra miljarder ton koldioxid på tio år. Det kan jämföras med att de totala utsläppen i världen uppgår till 33 miljarder ton. Att koldioxidutsläppen i världen ökar beror alltså nästan uteslutande på att utsläppen ökar i Asien. Ökningen på fyra miljarder ton på tio år är för övrigt inte så långt från de totala årliga utsläppen av koldioxid i USA år 2017 - 5,7 miljarder ton.

Som ni förstår är USA totalt ointressant i sammanhanget. Att Donald Trump drog sig ur Parisavtalet kan givetvis ha en psykologisk effekt, men effekten handlar i så fall om att andra länder kommer att gå långsammare fram med att begränsa sina utsläpp. USA har som jämförelse minskat sina koldioxidutsläpp med 600 miljoner ton på tio år.

Att Kina skulle vara berett att lägga om sin ekonomi för att bidra till att minska koldioxidutsläppen är naivt. Det är ännu naivare att tro att landet bryr sig om att uppfylla internationella avtal - man bryter mot de flesta internationellt vedertagna regler för mänskliga rättigheter vid behandlingen av sina minoriteter, som exempelvis Uigurerna, varför skulle man då bry sig om att uppfylla internationella miljöavtal? Alltså, om det nu skulle kräva någon större ekonomisk uppoffring. Men det gör det inte, eftersom Kina lyckats betydligt bättre i FN-förhandlingarna än USA.

Om man skulle vilja minska koldioxidutsläppen finns det därför bara ett sätt - genom att skapa ekonomiska incitament för Afrika och Asien att överge teknik som baseras på fossila energikällor. Kan man genom att stimulera  teknisk utveckling ersätta kol och olja ter sig målet om att stoppa ökningen av koldioxidutsläppen i världen som nåbart.

Men EU och USA arbetar i stället med tullar - på exempelvis solpaneler. Detta gör inte bara att utsläppen blir högre i EU - det innebär också att det blir svårare för Kina att uppnå en kritisk massa i produktionen av den nya tekniken. För om Kina kan exportera solceller till andra länder kan man även använda tekniken för egen del. Solceller ter sig också som en produkt som kan ha stor betydelse för utsläppen i Afrika - med en snabbare teknisk utveckling kan vi bromsa utsläppsökningen och förhindra att länderna på den kontinenten når de nivåer som dagens ökning - med 2,5 procent årligen - skulle leda till.

Det är så mycket som är fel med politikernas hantering av miljöfrågorna att man inte vet var man ska börja kritiken. Och då har jag inte ens gått in på att det antagligen inte är så smart att fokusera på koldioxid över huvud taget.

Kommentarer