Lite eftervalsanalys
Tror att Per Schlingmans konstaterande att förnyelsearbetet i Moderaterna måste fortsätta är helt korrekt. Jag har varit med sedan nya moderaterna startade våren 2003 och jag har arbetat med socialpolitiska frågor under hela denna tid.
På de gamla moderaternas tid var strategin medvetet att främst prata hårda frågor där partiet hade stort förtroende. Siktet var inställt på 20 procent, alltså manliga medel- och höginkomsttagare och en del ideologiskt drivna ungdomar.
Det har alltid funnits duktiga socialpolitiker i partiet, exempelvis Gullan Lindblad och på senare år Chris Heister och Cristina Husmark Pehrsson. Ett grundläggande problem för partiet har varit - och är - att de socialpolitiska frågorna inte har den naturliga plats på partiledningens dagordning som man borde förvänta sig i ett trettioprocentsparti.
SOM-institutet mäter årligen förtroendet för de olika partiernas socialpolitik (sjukvård och äldreomsorg). Dessa mätningar har aldrig varit någon stor hit för Moderaterna. Det finns ett slags inneboende otrygghet i dessa frågor - en otrygghet som jag tror har sina rötter i tiden före de nya moderaterna.
Socialpolitiken reduceras exempelvis ofta till en fråga om kronor och ören. Ska det vara 80 procents ersättning i sjukförsäkringen eller bara 75 procent? På samma sätt har det varit med sjukvårdspolitiken. Det har handlat om att ställa privat mot offentligt.
Projektet "De nya moderaterna" har gjort upp med delar av den gamla retoriken. Man pratar om innehållet i vården, inte bara driftsformen. Man talar om att hjälpa människor tillbaka till arbetsmarknaden, inte bara om att förändra ersättningsnivåerna.
Osäkerheten på det socialpolitiska området lever dock kvar i den praktiska politiken och i partiets ledning. På nästan alla andra områden är man lyhörd för dem som sitter inne med sakkunskapen. Man lyssnar till professorer och experter och anpassar sina förslag.
Så är det inte alltid på det socialpolitiska området. Där handlar det mer om att se kronor och ören, snarare än att se individen. Attityden är lite av "... om vi inte passar oss så snor de våra pengar".
Jag tror att nästa steg i moderaternas förnyelseprocess är att göra upp med den kamerala synen på socialpolitiken, att lyssna till de duktiga socialpolitiker som partiet har och har haft och förstå att politiken måste utgå från individerna.
Inlägget på bloggen Klamydiabrevet i valrörelsens slutskede blev i den meningen en välkommen smäll på fingrarna för partiet. Hade man i ett tidigare skede lyssnat på de varningar som kom från bland annat Socialdepartementet skulle problemen förmodligen aldrig ha uppstått och Alliansen skulle sannolikt i så fall ha haft en egen majoritet i riksdagen.
Kommentarer