Lika för alla, säger Moderaterna
"Lika för alla" är det valspråk som presenteras på Moderaternas Sverigemöte. Undrar om det är dags för partiet att fundera över om lika för alla - alltså lika förutsättningar - verkligen räcker? Välfärdsstaten handlar ju om betydligt mer än lika rättigheter. Vi omfördelar hälften av inkomsterna till kollektiva nyttigheter och transfereringar. Ändå lever myten om att alla människor ska försörja sig själva.
Kanske dags att göra upp med den myten en gång för alla? I praktiken har principen om självförsörjning inte applicerats sedan tidigt 1800-tal, om ens det. De mest kapitalistiska systemen präglas av stora transfereringar och ingenstans har självförsörjning kunnat etableras. Det närmaste är måhända Svalbard, men därifrån skickas svaga och sjuka till Norge och tas om hand av den norska välfärdsstaten.
Sanningen är att vi har ett permanent inkomstflöde - från starka och friska till svaga och sjuka. Men vi ser också ett inkomstflöde från socialt kompetenta till mindre socialt kompetenta och från intelligenta till mindre intelligenta.
Den mentala bilden hos många är trots det att alla - utom de som fått en diagnos och bedömts arbetsoföra - ska leva på sin lön. I Moderaternas tanke om bidragstak finns denna princip underförstått med eftersom bidragstaket innebär att en familj inte ska kunna få mer i bidrag än i lön vid heltidsarbete.
Vad man säger då är att lönen för en familj med två vuxna som är socialt inkompetenta och föga intelligenta med fem barn måste ligga på en nivå som gör det möjligt för dem att uppnå en skälig levnadsstandard.
Problemet är att ingen arbetsgivare vill betala en så hög lön. Och den lön som en arbetsgivare vill betala ligger inte i närheten av den nivå som vi betraktar som dräglig och som skapar rimliga uppväxtvillkor för de fem barnen. Myten om självförsörjning leder därmed indirekt till ett golv för lönenivåerna - alldeles oavsett att fackföreningarna driver frågan om lägstalöner hårt i avtalsförhandlingarna.
Vill man förändra välfärdsstaten i grunden och få en bättre fungerande arbetsmarknad är det första steget ironiskt nog att göra upp med myten om att alla kan leva på sin lön. Alla kan inte leva på sin egen lön. Därför är det bättre att börja i den andra änden - att fråga sig hur det offentliga kan kompensera för de skillnader i produktivitet som trots allt finns och tillåta en så stor flexibilitet i lönesättning att alla kan få ett meningsfullt jobb - inte bara en meningsfull sysselsättning.
Kommentarer