Liberalismens gränser
Jacob Lundberg argumenterar väl emot att se nationen som en klubb. Man ska inte utesluta att nationen som sådan kan vara en lösning på ett kollektivt problem. Problemet är att många konservativa och liberalkonservativa ser nationen som mer än ett medel - de ser den i vissa fall som överordnat mål. Viktigare än individerna och dessas rättigheter.
Jag har inga problem med att umgås eller diskutera med personer som är nationalister. Så länge dom inte idiotheilar är det givande att föra en dialog. På samma sätt umgås jag gärna med marxister eller andra vänsterelement.
Men det är bra att veta var man hör hemma. Tyvärr styrs många svaga själar alltför mycket av den dagspolitiska diskussionen och får inte sina prioriteringar rätt. Därför är det bra att någon gång då och då föra en rejäl ideologisk diskussion för att klargöra vad som är liberalt och vad som inte är liberalt.
Man kan inte överskatta institutioner som Fria Moderata Studentförbundet och liknande organisationer på vänsterkanten och hos de konservativa där timmar och dagar ägnas åt att reda ut essensen i de olika klassiska ideologierna och dessas varianter. Så slipper man föra meningslösa diskussioner när opinionsklimatet av något skäl kantrar och politiskt aktiva vill äta kakan och ändå ha den kvar.
Kommentarer