Den hälsosamme ekonomisten

Lättare att säga omelett än att göra den

Många har kommenterat debatten mellan Magdalena Andersson och Anders Borg i går. Tycker själv att Magdalena gav ett mer osäkert intryck än Anders. Men det tar sig nog, som pyromanen sade.

Dagens DN-debatt är nog mer intressant som analysobjekt, eftersom den säger mer om Stefan Löfvéns strategi. Socialdemokraterna väljer att betona produktiviteten. Ja, man uttrycker sig förstås inte så, men detta är andemeningen. Sverige måste ha en genomgående produktiv arbetskraft för att kunna konkurrera med låglöneländer som Kina och Indien.

Det finns en logik i detta. Sverige kan aldrig bjuda under när det gäller arbetskraftskostnader, så det handlar om att bygga upp konkurrenskraftiga företag. I praktiken kommer företagen i ett sådant samhälle att tvingas stå för en del av kostnaden för att utbilda unga. De kommer att under en period tvingas betala löner som överstiger de nyanställda ungas produktivitet.

Detta må vara en strategi som fungerar när det gäller unga. Men hur fungerar den för nya svenskar som inte nödvändigtvis är så unga? Och hur fungerar den för unga med funktionshinder? Ska man införa lönebidrag för alla som inte kan få jobb i de expansiva produktiva företagen?

Det finns logiska luckor i politiken och det finns en uppenbar risk att Socialdemokraterna med sin solidariska produktivitetspolitik manifesterar klyftan mellan arbetsmarknadens A-lag och B-lag.

Visst, i bästa fall kan man maximera A-laget och minimera B-laget. Men det kommer ändå att finnas kvar ett ganska stort B-lag och frågan är därför vilket öde som Socialdemokraterna har i beredskap för detta B-lag? Förtidspension? Eviga AMS-kurser? Kommunala plusjobb?

De sänkta arbetsgivaravgifterna för unga är inte den mest träffsäkra åtgärden för att skapa nya jobb, det är sant. Men inte heller Magdalena Anderssons riktade jobbavdrag lär förslå långt för att jämna ut chanserna att få ett arbete. Det är helt enkelt inte möjligt att hantera problemet med utanförskapet, utan att låta lönespridningen öka.

Detta är Socialdemokraternas akilleshäl. Och i dag är det nästan bara Annie Lööf och Anders Borg som vågar se sanningen i vitögat - till och med statsministern tycks av och till falla för frestelsen att låtsas som om det går att göra omelett utan att knäcka några ägg.

SvT DN SR SvD Fb Ex LA St TB KP MM PA PA GP

Kommentarer