Låt plånboken styra
Destination Gotland har slutligen förstått att det är stor efterfrågan på färjebiljetter under Almedalsveckan och höjt priserna. Det är bara ett exempel på att lagen om utbud och efterfrågan fungerar. Kanske var det tack vare denna prishöjning som jag kom med 18:20-båten?
Internet på båten kostar 70 kronor. Dyrt? Tja, motsvarar väl en öl och en påse cashewnötter. Och då är Internet mycket nyttigare. Internet kommer dessutom tidigare än öl i Maslows behovstrappa, någonstans efter koffein.
Fast detta är högst individuellt. Delade pendeltåg med två farbröder som betraktade öl (och alkohol i allmänhet) som lösningen på det mesta här i livet. Vet inte riktigt om det är en korrekt bedömning, men dom verkade erfarna nog.
Som ekonom stödjer jag inte bara marknadsanpassning av priset på båtbiljetter, utan också marknadsanpassning av priset för att åka bil i innerstaden. Beror delvis på att jag inte har bil, men jag tror jag skulle vara för höjda trängselskatter ändå.
Ändå är det modigt av Miljöpartiet att utlova en höjning. Eller som åsa Romson uttrycker det "... dom ska höjas så mycket så att man bara gör de nödvändiga resorna".
Fast just det där begreppet "nödvändiga" blir lite konstigt i det här sammanhanget. Vad som är nödvändigt eller inte är ju en fråga om subjektiva bedömningar. Och i det här fallet är det ju plånboken som får avgöra, inte något objektivt fastställt behov.
Kommentarer