Låt oss bli lite mindre toleranta
Brukar sällan förfasa mig över min samtid och hävda att det var bättre förr. Men visst, när jag läser Staffan Heimersons artikel i Aftonbladet inser jag att vissa saker faktiskt var bättre förr. Människor kanske inte var så finkänsliga och inte alltid så toleranta mot minoriteter.
Fast jag undrar om balansen ändå inte var bättre? Ibland måste man generalisera för att sedan kunna nyansera och analysera. Den räddhågsenhet som präglar mediernas hantering av frågor som rör ras, kön, sex och klass gör att vi aldrig hinner lyfta problem innan de hunnit bli riktigt stora.
Låt oss bli lite mindre finkänsliga och toleranta. Rädslan för att säga vad vi egentligen tycker får inte bli så stor att vi inför dubbla måttstockar. En måttstock för majoriteten, med krav på minimala avvikelser. Och en annan måttstock för minoriterna, där stora avvikelser tolereras - av rädsla för att vi själva, om vi kritiserar, ska uppfattas som intoleranta.
Kommentarer