Låt inte det bästa bli det godas största fiende
”Teknokraternas julafton” kallar Svenska Dagbladets ledarsida regeringens förslag om att statens ersättning i den förlängda sjukpenningen ska minskas när ersättning samtidigt betalas ut från privata eller kollektivavtalade försäkringar.
Som ett tips till mina gamla kollegor vill jag påpeka att det finns bättre skällsord än teknokrat. Själv kallar jag mig ekonomist – och det är något som jag är stolt över. Att vara ekonomist innebär nämligen att man ägnar tid åt att analysera tänkbara effekter av politiska förslag innan förslagen realiseras.
Politik handlar alltför ofta om att lägga symboliska förslag som har föga eller ingen effekt på de problem som förslagen syftar till att lösa. Dessbättre har den nuvarande regeringen valt ett annat arbetssätt: Att först analysera vilka samhällsproblem som finns för att därefter utarbeta förslag som verkligen löser problemen.
Jag har en stor sympati för tyckarna som jobbar på Timbro, Svenskt Näringsliv, borgerliga ledarsidor och alla andra vattenhål för svenska liberaler. Och jag delar i allt väsentligt de värderingar som dessa liberala tyckare och tänkare har. Jag har ju själv varit ledarskribent på Svenska Dagbladet. Men samtidigt beklagar jag att många tycker en massa saker, utan att först ha funderat över vilka politiska och ekonomiska konsekvenser deras förslag får.
Några exempel på hur diskussionen brukar gå mellan tyckarna och teknokraterna:
- Tyckaren menar att skatterna är för höga. Han eller hon frågar sig varför inte alla skulle kunna betala 30 procent i skatt – så kallad platt skatt. Det ser ju bra ut och det är en enkel och elegant lösning.
- Teknokraten invänder. Man får en många gånger större effekt på samhällsekonomin med förslag som ökar arbetsutbudet bland dem som i dag har en svag kontakt med arbetsmarknaden. Det är skatten för låginkomsttagare som är det stora problemet i dag – med ett förvärvsavdrag lika för alla kan betydligt fler komma tillbaka i arbete.
- Tyckaren anser att det fuskas för mycket med socialförsäkringarna, vi behöver hårdare tag och insatser för att stoppa missbruket. Tror regeringen inte på sina egna förslag när man, utöver åtgärder för att minska fusket, vill se till att det finns en självrisk i systemet?
- Teknokraten invänder. För en person som, med eventuella tilläggsförsäkringar, har 90 procents ersättning är skillnaden mellan att arbeta och att vara sjukskriven tio kronor per hundralapp. Det täcker bensinkostnaden; till och från jobbet. Fusket med socialförsäkringarna är ett stort problem, men regelrätt fusk förklarar bara en bråkdel av utanförskapet.
- Tyckaren menar att mer bör privatiseras. Det spelar inte så stor roll hur detta går till, bara det är privat. Privat är alltid bättre än offentligt, det ligger i sakens natur.
- Teknokraten invänder. Forskning visar att ägandeformen saknar betydelse, det är typen av ersättningssystem och graden av konkurrens som i första hand påverkar hur väl en verksamhet fungerar. Med fel ersättningssystem kan man alltid styra verksamheten i fel riktning, och då spelar det inte så stor roll om verksamheten är privat eller offentlig.
- Tyckaren ser det som viktigt att sänka ersättningen för att de som i dag har förtidspension ska inse att det är bättre att arbeta. Med lägre ersättningar kommer drivkrafterna för att söka sig tillbaka till arbetsmarknaden att förbättras.
- Teknokraten invänder. Förtidspensionärer har redan i dag låga ersättningsnivåer. Problemet är inte att ersättningarna är för höga. Problemet är att de som en gång har beviljats ersättning är rädda för att förlora det lilla de har om de ens antyder att de skulle kunna ta sig tillbaka in på arbetsmarknaden igen.
- Tyckaren frågar sig varför vi har så högt skattetryck. Är detta verkligen nödvändigt? Genom att sänka skatten kan vi skapa dynamiska effekter som gör att skattesänkningarna finansierar sig själva.
- Teknokraten invänder. Är det inte bättre att göra en rejäl genomgång av de offentliga utgifterna för att se vad som kan göras bättre eller kanske inte ens behövs? Då skapar vi dessutom utrymme för att genomföra finansierade skattesänkningar.
Att förälska sig i en ideologisk princip är, enligt min mening, betydligt mer teknokratiskt än att försöka hitta pragmatiska lösningar på olika samhällsproblem. Så jag tror att ”teknokraternas julafton” lämpligen firas på Svenska Dagbladets ledarredaktion snarare än på regeringskansliet.
Visst förstår jag att rollen för liberala opinionsbildare ofta är, och säkert bör vara, att slå ner på pragmatism och ideologiska avvikelser. Men om målet är allt och vägen ingenting är risken stor för att man aldrig når fram. Det är kanske den viktigaste lärdom som moderaterna har dragit efter 12 år av utanförskap i politiken.
Kommentarer