Den hälsosamme ekonomisten

Landstingsgemensam lönepolicy är inte lösningen

Det som betraktas som olagligt konkurrensbegränsande samarbete på vanliga marknader är det normala på arbetsmarknaden. Därför är det ingen som lyfter på ögonbrynen när ett landsting föreslår "landstingsgemensam lönepolicy" som ett sätt att lösa kostnadsproblem. Samma sak när Socialstyrelsens generaldirektör vill förbjuda några läkare ett starta ett privat barnhjärtscentrum i Lund.

Att olika marknader behandlas olika är en sak. Tanken om att man på lång sikt kan reducera kostnaderna genom att bilda anbudskarteller är dock även i grunden felaktig. Landsting konkurrerar med andra landsting, så även om man stoppar konkurrensen inom landstinget är det svårt att hindra läkarna att lönekonkurrera. Läkarna kan till och med söka sig utomlands, och då riskerar vi att gå miste om duktiga hjärtkirurger. Lönekarteller kan kosta mer än det smakar.

Om vi vill att utbud och efterfrågan över tid ska utvecklas i harmoni och att vi ska slippa i stor skala hyra in "stafettläkare" från bemanningsföretag är det olämpligt att försöka bilda anbudskarteller. Det finns frågor som kan behöva lösas i samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare. Men låter man den ena parten diktera villkoren är det lätt att hamna snett.

Tycker vi att lönerna för läkare är för höga - rent generellt - finns det en enkel lösning: Utbilda fler läkare. Priset bestäms alltid av utbud och efterfrågan och om man avviker alltför mycket från detta balanserade läge kommer det alltid surt efter.

Kommentarer