Lätt historielöst av Annika Strandhäll
Kanske sen på bollen här, men jag noterade att man i Ungern blev sura på socialminister Annika Strandhäll för att hon twittrat att det landets familjepolitik "... osar 30-tal". Orban vill nämligen införa en skatterabatt för att ungrarna ska skaffa fler barn.
”Det som sker i Ungern är alarmerande. Nu vill Orban att fler 'äkta' ungerska barn föds. Politiken osar 30-tal och som högerpopulist behöver man skapa dimridåer för vad den här typen av politik gör med den självständighet kvinnor kämpat för."
Familjepolitikspaternalism är inte jag heller någon anhängare av. Men det är lite historielöst av Annika Strandhäll att kalla det för 30-talspolitik. För Sveriges del kom insikten om att det var kris i befolkningsfrågan nämligen något senare.
År 1934 publicerades Alva Myrdals bok "Kris i befolkningsfrågan", som i stor utsträckning lade grunden för svensk familjepolitik under 40-talet. Den kanske viktigaste familjepolitiska reformen någonsin i Sverige infördes 1948 - med det uttalade målet att öka nativiteten. Makarna Myrdal menade att:
"... en positiv befolkningspolitik bör icke inriktas på att få enstaka fattiga familjer att föda ett mycket stort antal barn, utan att förmå det stora flertalet att föda låt oss säga t ex tre barn.”
Att det finns en direkt koppling mellan Gunnar och Alva Myrdals analyser och svensk familjepolitik står klart. Redan 1937 infördes ett behovsprövat barnbidrag och 1948 infördes det allmänna barnbidrag som finns kvar än i våra dagar. Omräknat till dagens inkomstnivåer uppgick detta till drygt 2 000 kronor per barn och månad. I dag är det nere på 1 200 kronor, men å andra sidan finns det numera något som kallas flerbarnstillägg och som ger större bidrag till familjer med riktigt många barn.
Ok, Strandhäll menar kanske att det är en avgörande skillnad mellan tre och fyra barn och att Viktor Orbán gått över något slags gräns när han uppmanar familjer att skaffa hela fyra barn. Själv tycker jag nog att bevekelsegrunderna för den svenska familjepolitiken och den ungerska barnskatterabatten är anmärkningsvärt likartade.
Det vi kanske inte ska tipsa ungrarna om är det som hände sedan. Mellan 1935 och 1970 tvångssteriliserades cirka 60 000 personer i Sverige och Strandhälls parti var ledande i det arbetet. Givetvis kan man skylla på att det var en annan tid och andra värderingar - men nog borde man haft lite kunskap om vad rasläror och eugenik kan leda till, strax efter andra världskriget.
I Sverige talas det inte så mycket om födelsetalet, kanske främst för att vi har en så generös familjepolitik att detta ligger strax under två för svenskfödda kvinnor. Annat är det i vårt grannland Finland, där den låga nativiteten blivit en stor politisk fråga. I Ungern är det ännu något värre, liksom i alla de länder i Europa som haft totalitära styren under andra halvan av 1900-talet.
Nåväl, det finns mycket annat som man kan kritisera Ungern för och Strandhäll hade nog bara lite otur när hon valde ämne för kritiken. Ändå avslöjar incidenten något om den självgodhet som lätt drabbar svenska politiker. Kombinerar vi självgodheten med lite historielöshet har vi ett recept för diplomatiska förvecklingar.
Kommentarer