Den hälsosamme ekonomisten

Lär flytta bolånet till Skandia

Min vanliga bank, som jag hänsynsfullt avstår från att peka ut, erbjuder alltjämt boräntor på över två procent. Samtidigt lockar Skandiabanken med räntor på 1,09 procent om man binder lånet ett år och har sin tjänstepension där. Jag ställer frågan till "min" bank - hur stor tror ni sannolikheten är att jag låter lånet vara kvar hos er när det ska läggas om i augusti?

Konkurrensen om bolåntagarna har skärpts betydligt. Men det pågår också en kamp om kunderna med låg belåning och god ekonomi - alltså lågriskkunderna. För första gången erbjuds dessa kunder en produkt som står i paritet med den risk de utgör för bankerna.

Värdepapperiseringen har gjort det intressant att titta på fler nyckeltal. För att kunna sälja paketerade bolån krävs att man kan göra det trovärdigt att det inte rör sig om subprimeprodukter. De allra bästa kunderna erbjuds därför att flytta sina lån och de något sämre kunderna - de överbelånade - får stanna kvar hos bankerna.

När bostadsmarknaden sedan havererar är det inte, som vid finanskrisen, köparna av de värdepapperiserade bolånen som råkar illa ut, utan bankerna som sitter med alla de kunder som inte fick flytta.

Ok, säkert går jag händelserna i förväg nu. Men som ekonom måste man titta på de drivkrafter som finns på marknaden och jag kan konstatera att marknaden förändras i snabb takt. Enklas intåg på bolånemarknaden har fått övriga aktörer inse att det är skillnad på kunder och kunder. Den bästa kunden är kanske inte den unga höginkomsttagaren som lånar 90 procent för att köpa en bostadsrätt i Stockholms innerstad. Den bästa kunden är snarare den äldre medelinkomsttagaren som har betalat av mer än hälften på villalånet.

I allt väsentligt är den här utvecklingen sund och man frågar sig varför det inte skett tidigare? Förklaringen är väl dels den bristande konkurrensen, dels obenägenheten för lågbelånade att flytta sina lån. Allt detta håller nu på att förändras och processen kan försätta storbankerna i knipa.

Kommentarer