Kulturkrockar och marginaleffekter
Sverige har förhållandevis generösa trygghetssystem, men trots det låga marginaleffekter för de flesta. Detta beror på att båda föräldrarna i en svensk familj i regel arbetar. Men antag att man av något skäl skulle vilja dela upp arbetet i familjen så att den ena maken eller makan arbetar, medan den andra tar hand om barn och hushåll.
Även om detta sätt att organisera familjelivet numera är ganska ovanligt i Sverige är det relativt vanligt i många andra kulturer. OECD har i en analys visat att marginaleffekterna för den andra makan/maken i så fall närmar sig 100 procent.
Det här är i och för sig inget som Sverige är ensamt om. Norge, Island, Finland, Danmark och Österrike har i princip lika höga marginaleffekter som Sverige. Dock är marginaleffekterna i länder som Storbritannien, USA, Frankrike, Belgien och Tyskland lägre än 80 procent. Frankrike har med 62 procent lägst marginaleffekter för en familj där endast en make/maka arbetar.
En reaktion på denna analys kan förstås vara att man bör ställa krav på att nya svenskar omedelbart ska anpassa sina familjeförhållanden till normalsvensk standard. Och detta kan man naturligtvis kräva. Problemet är att någon omedelbar anpassning inte är realistisk och under tiden upplever många invandrarfamiljer att det helt enkelt inte lönar sig att arbeta; man hamnar i en bidragsfälla.
Ett annat problem är förstås arbetsrätten. Även om en rigid arbetsrätt inte generellt sett ökar arbetslösheten missgynnas ungdomar och invandrare. Det faktum att såväl arbetsrätt som skatte- och transfereringssystemen är anpassade för en svensk tvåförsörjarfamilj med alla fötterna inne på arbetsmarknaden utgör tyvärr ett betydande hinder för att invandrare ska kunna etablera sig på svensk arbetsmarknad.
Aftonbladet
Kommentarer