Den hälsosamme ekonomisten

Kriser ger permanenta effekter

Det är en myt att det skulle gå att återvända till en tidigare tillväxtbana bara genom finanspolitiska och penningspolitiska stimulanser. Kriser kan alltså inte bara ses som vågor på ett hav där vattenytan ändå ligger konstant. Snarare handlar det om att dra proppen ur ett badkar, om liknelsen tillåts.

Det är naturligtvis inga bra nyheter för dem som hoppats att finanskrisen bara var en ren penningmängdsfråga. Artikeln i American Economic Review, som visar på att kriser har permanenta effekter, citeras av bland andra Greg Mankiw.
 
Men då återstår frågan, kan en expansiv penningpolitik göra människor överoptimistiska? Enligt den österrikiska konjunkturteorin är detta precis vad som händer. Det går som enskild marknadsaktör inte att skydda sig från en kraftfull kreditexpansion. På lång sikt bör förstås räntan och människors tidspreferenser befinna sig i harmoni, men på kort sikt finns ingen garanti för att så är fallet.
 
Och enligt Real business cycle-teorin (RBC) är ekonomiska justeringar och ändrade planer en effektiv respons på förändrade omständigheter. Ja, tänk om förväntningarna egentligen är den faktor som styr konjunkturcyklerna? Möjligen kan man tolka artikeln i AER på detta sätt. 
 
Tiotusenkronorsfrågan är hur man åstadkommer stabila förväntningar. Den hittills mest framgångsrika metoden verkar vara inflationsmålet. Men man bör väl inte utesluta att mänskligheten kommer fram till ett ännu smartare och mer stabilt system.
 
Med tanke på den lågräntepolitik som nu förs står vi inför ett gigantiskt experiment. Kanske leder nollräntan till en ny överoptimism, nya felinvesteringar och nya finanskriser? Å andra sidan har Japan länge bedrivit en nollräntepolitik - med närmast motsatta effekter.
 

Kommentarer