Kortvarig glädje
Oavsett vilket block som hade vunnit valet visste vi redan innan att en påtaglig ekonomisk nedgång väntar. Ännu så länge är arbetsmarknaden överhettad och vakanserna rekordmånga.
Men redan om ett halvår kommer varslen att dugga tätt. Det handlar inte enbart om höga energipriser, utan om stigande räntor och en kommande internationell lågkonjunktur.
Det är nu nästan 30 år sedan vi hade en rejäl lågkonjunktur. IT-kraschen 2001 och finanskrisen 2008 i all ära, men dessa händelser satte inga djupare spår. Det vi står inför är något helt annat.
För staten och kommunerna kommer krisen att bli djup. Det allvarliga är att den sammanfaller med en demografisk chock, som i vilket fall som helst hade krävt stora utgiftsökningar. Nu kommer det att bli etter värre - stigande arbetslöshet, en bygg- och fastighetssektor i kris och minskande skatteintäkter kommer att sammanfalla. Skatteinkomsterna kommer helt enkelt inte att räcka till.
Vi kommer att behöva prioritera om. Välfärdens kärna måste skyddas och tvivelaktiga infrastrukturprojekt - som höghastighetsbanorna - läggas på hyllan. Bidragssystemen kommer att behöva ses över, om vi inte som på 90-talet ska drabbas av ett omfattande permanent utanförskap.
Det positiva är att den svenska statsskulden är låg. Vi klarar många år med budgetunderskott. Samtidigt finns en gräns för hur mycket vi kan kompensera. Var den gränsen ligger blev Sverige varse under 1990-talet, då man talade om att Internationella valutafonden skulle behöva sätta oss under förmyndarskap.
Om valresultatet står sig kommer Sverige att ledas av en regering med ett mandats övervikt. Nu kanske jag låter pessimistisk, men givet det ekonomiska läget tror jag det håller högst ett år. Sedan kommer något annat - kanske en blocköverskridande krisregering med både S och M.
Kommentarer