Den hälsosamme ekonomisten

Konsumtionslånen ett jämlikhetsproblem

Dagens Industri skriver om den snabba ökningen av konsumtionslånen. Kreditfrågor har så här långt stått vid sidan av jämlikhetsdebatten - där det i huvudsak pratas om inkomstskillnader. Men som nationalekonomen Jesper Roine visat ökar inte löneskillnaderna, däremot ökar inkomstskillnaderna.

Det finns många faktorer bakom den ökningen. En viktig faktor som jag tror vi bör lyfta är att svenskar som gör bort sig ekonomiskt inte får en andra chans.

Studier av skuldsatta äldre visar att många drog på sig skulderna redan under 90-talskrisen. En förvånansvärt stor del av befolkningen lever i ett ekonomiskt utanförskap som inte beror på låg inkomst, utan skuldsättning. Att höja lägstalönerna för den gruppen är meningslöst då pengarna ändå går till att betala straffavgifter.

Regeringen skulle kunna öka den sociala mobiliteten genom att göra det enklare att skriva av privatpersoners skulder. Det skulle i sin tur göra det betydligt svårare att låna, då långivarna löper en risk att låntagarna går i personlig konkurs och får skuldavskrivning.

Det kan inte rimligen vara ett stort problem att människor har svårt att låna till prydnadskuddar. Jag skulle gå så långt som att påstå att samhället skulle fungera bättre om människor inte kunde låna till prydnadskuddar.

Om man jämställde privatpersoner med aktiebolag skulle det antagligen bli lika svårt att låna för Svensson som för Svensson AB. Att det redan är svårt eller omöjligt för Svensson AB beror förstås på att Svensson AB kan gå i konkurs - något som är svårare för Svensson.

Själv tillhör jag en liten radikal grupp som menar att även studielånen kan avskaffas och ersättas med något slags negativ inkomstskatt, men om världen inte är mogen för detta steg kan man givetvis göra undantag för studielån och bostadslån. Egentligen tror jag bostadsmarknaden skulle fungera bättre om man tog bort lånemöjligheterna där också.

Jag tror en bra början för en regering som vill arbeta för större jämlikhet och en andra chans för skuldsatta vore att utreda vilken betydelse skulderna och lånen har för att öka ojämlikheten i samhället. Jag tror de skulle bli förvånade över problemets omfattning. Sedan 2008 har volymen nya konsumtionslån som understiger 50 000 kronor nästan tredubblats. Blancolån över 250 000 kronor har ökat nästan sju gånger i volym.

Det här är kanske inte ett så stort problem i dag, men när konjunkturen vänder nedåt kommer skuldsättningen leda till social utslagning och fattigdomsfällor. Det talas om att ekonomiskt bistånd skapar hundraprocentiga marginaleffekter, men det talas betydligt mindre om att privata lån kan ge samma negativa effekter. Vill regeringen göra något för att mota en kommande fattigdomsfälla - som dessutom lär förvärras av att vi har många utrikes födda med låga inkomster - är det första steget att se över kreditmarknaden. Principen om att man inte ska kunna sälja sig själv som slav är bra - den borde kompletteras med att man heller inte ska kunna sälja sig själv som skuldslav.

Kommentarer