Konsekvensen av att ingen letar efter sanningen
Lyssna gärna på Vetandets Värld om ökenspridningen. Det är en praktisk studie av vad som händer när det inte finns några ekonomiska drivkrafter för att söka sanningen, utan bara incitament för att bekräfta sina egna existerande uppfattningar. Det är detta som i kognitionsforskningen kallas "confirmation bias".
Det intressanta med denna typ av bias är att den kan omfatta mer än enskilda individer. Den kan spridas och förstärkas så att den slutligen omfattar hela världen eller åtminstone väldigt stora grupper av människor.
Ursprungligen är skälet till denna bias att vi vill ha rätt, eftersom det stärker vår sociala status att ha rätt. Den som ofta har rätt har större chans att få makt. För den som oftast har rätt leder lämpligen flocken - det inser vi alla. Sanning och makt är två begrepp som inte alltid är tydligt avgränsade mot varandra.
Ett bra exempel på att uppfattningar om världen kan undgå empirisk prövning är religioner. Under medeltiden betraktades den som inte trodde på det som de egentligen inte hade något logiskt skäl att tro på för kättare. Den som vägrade att acceptera majoritetens bild av sakernas tillstånd riskerade till och med, för bara några hundra år sedan, att brännas på bål.
Ännu i dag är det i många länder otillåtet att ifrågasätta offentligt etablerade sanningar. Räkna med att bli halshuggen i Saudiarabien om du inte ställer upp på det landets officiella verklighetsbild - i alla fall om du är född där.
Sanningar är bara uppfattningar som det är lämpligt att ha om man vill överleva. Att tro att gravitationen inte fungerar kan på sikt leda till att man störtar utför ett stup. Att tro att Gud inte finns kan i vissa länder leda till att man blir av med huvudet. Man förlorar ganska lite på att gå på Newtons teorier, trots att man kanske likt Einstein hyser misstankar om att teorierna inte till hundra procent är korrekta. Och man förlorar ganska lite på att tro på en Gud, trots att man rent empiriskt har ringa stöd för hens existens.
Det finns mycket skrivet om paradigm och om hur sådana uppstår, men vi tycks ändå inte alltid medvetna om att vår egen hjärna spelar oss spratt - just därför att vi har en medfödd tendens att acceptera det som auktoriteter och omgivning tror.
Tekniken för att få rätt har blivit en vetenskap i sig. Kommunikation. Triangulering är att jämka samman två till synes oförenliga uppfattningar till en metaståndpunkt som alla kan ställa upp på. Triangulering handlar inte om att ha rätt, utan om att få rätt. Den logiskt korrekta uppfattningen är sällan någon kioskvältare, utom möjligen på något vetenskapligt seminarium.
Ökenspridningen, klimatfrågan, socialism, islam och teorin om att jorden är platt är exempel på paradigm som kan vara sanna eller inte. Så här i efterhand är det lätt att inse att jorden *inte* är platt, men en gång i tiden var detta den etablerade uppfattningen.
Nya sanningar etableras inte genom att vi alla plötsligt inser att det vi tidigare trodde på är osant. I regel är processen smärtsam och sker gradvis, då enskilda individers maktposition grundas i dessa sanningar. Även om man plötsligt inser - kanske tack vare en vetenskaplig studie - att statliga stöd till företag inte fungerar tar det ändå ett tag innan alla de myndigheter som finns till för att dela ut stödpengarna har avvecklats.
Klimatpolitiken är ett paradigm. Det finns ganska lite av förnuft och rationalitet i de politiska beslut som fattas mot bakgrund av miljöhotet. Åtgärder som vidtas kan vara allt från lätt skruvade till komplett vansinniga. Till de vansinniga hör flygskatten och kemikalieskatten. Till de de något mer rimliga hör koldioxidskatten. Men för att stoppa koldioxidutsläpp är det sannolikt mest effektiva att göra som Trump - och lägga en 25-procentig skatt på konsumtion av koldioxidintensiva kinesiska varor.
Paradigm och offentliga sanningar tenderar att vara tydligt avgränsade. Det går an att säga att jorden är på väg att gå under, men det är fullständigt oacceptabelt att föreslå effektiva åtgärder för att stoppa undergången. Det bästa sättet att syna korten är därför måhända att föreslå åtgärder som är fullt logiska givet att man tar "sanningen" på allvar. Då inser vi att vi egentligen inte menar allvar och att den officiella sanningen inte är sann i logisk mening.
Kommentarer