Kommunala bolag är en fara för demokratin
Ett vanligt argument mot privata aktörer inom vården är att man inte bör blanda marknad och politik. Det är en kritik som i de flesta fall är missriktad. Vårdvalen inom primärvården och fritt val i äldreomsorgen är ett sätt att flytta bort politikerna ur produktionsprocessen och låta välfärden bli en angelägenhet som sköts av professionen i samråd med medborgarna. Lagen om valfrihetssystem (LOV) är en garant för att upphandlingen sker på ett neutralt sätt - det är ju brukarna själva som väljer, så hur mycket mer opartiskt kan det bli?
Ett betydligt större problem är när politikerna själva flyttar in marknaden i politiken. De kommunala energibolagen är ett exempel. Elproduktion har fått ett alldeles eget undantag från den så kallade lokaliseringsprincipen. Skälet är att det hade varit alldeles för jobbigt för politikerna på nationell nivå att kräva att de kommunala bolagen tar ett steg tillbaka på detta område så att denna privata marknad kan utvecklas som en privat marknad bör.
Det är lätt att se varför de lokala politikerna inte vill släppa taget. Kommunal elproduktion är lönsamt, riktigt lönsamt. Och med lönsamhet kommer styrelseuppdrag, vd-poster, möjligheten att gynna kompisar i det lokala näringslivet.
Som jag själv påtalat i en nyligen utkommen rapport som finns att läsa här finns en risk för att näringslivets utveckling hämmas på marknader där kommunala bolag är verksamma. Men det är nog inte den största faran. Mest allvarligt är att offentlighetspricincipen inte tillämpas i de kommunala bolagen och att stora pengar - via bolagen - förs in i politiken.
Det är förstås ingen slump att den kommun som har den största koncentrationen av kommunala bolag också är den som är mest drabbad av korruption. Vad som är hönan och ägget är förstås svårt att veta, men personligen tror jag att sammanblandningen mellan politik och marknad leder till korruption. Med lukrativa karriärvägar tar girigheten över som drivkraft. Möjligheten att få sitta i ett kommunalt bolags styrelse blir den primära drivkraften - inte viljan att göra samhället bättre. Urvalet av personer i de politiska församlingarna påverkas också. I stället för idealister får vi rent-seekers som kanske är föga intresserade av politik, men desto mer av pengar och makt.
Med detta menar jag inte att det är något fel på att vilja tjäna pengar. Skillnaden är bara sättet på vilket man tjänar pengar. I näringslivet tjänar man pengar genom att hitta på något som andra människor vill betala för. I de kommunala bolagens styrelse hamnar man därför att man varit framgångsrik i en strid om makt och inflytande - ibland med ojusta metoder.
Sverige är känt som ett relativt korruptionsfritt land. Om vi vill fortsätta på det sättet tror jag att vi bör ta oss en funderare på hur vi riggar våra politiska system och hur vi håller rågången fri mellan politik och marknad. Att använda erfarenheter från näringslivet i politiken är något som bör uppmuntras. Det omvända är inte alltid lika lyckat. Och människor bör definitivt inte lockas att ge sig in i politiken bara för att det är ett bra sätt att skaffa kontakter, makt och för att tjäna pengar.
Kommentarer