Den hälsosamme ekonomisten

Köp inte klimatkrisen i säcken

År 2008 förutspådde Al Gore att Nordpolen skulle vara isfri senast år 2013. Så blev det som bekant inte. Med dagens temperaturhöjning ser det möjligen ut som om Nordpolen kan vara isfri på sommaren om 50 år. Vi får se.

En känd TV-meterolog menade 2004 att det är osannolikt att Vasaloppet kommer att kunna köras 2022. Så blev inte heller fallet.

Snödjup är en objektiv variabel som rimligen varierar med den globala uppvärmningen. Eftersom uppvärmningen är större på norra halvklotet torde effekterna av uppvärmningen vara större i Sverige än i övriga världen.

Bilden ovan visar snötäcket i Svealand och Götaland mellan 1961 och 2013. Som väntat påverkas snön av uppvärmningen, men effekten är inte på något sätt extrem. På 50 år har snötäcket minskat något. Kanske. Men förändringen är nästan inte signifikant.

Tveklöst har koldioxiden en roll som bidragande faktor till att jorden värms upp. En fördubbling av koldioxidhalten väntas öka jordens medeltemperatur med mellan 1,5 och 4,5 grader enligt IPCC. År 1960 var de globala halterna 320 ppm. I dag är nivån ungefär 420 ppm.

Så om halten stiger till 840 ppm skulle temperaturen kunna stiga med mellan 1,5 och 4,5 grader från dagens nivå. Det motsvarar IPCC:s högsta alternativ (RCP 8.5) med utsläpp på 80 Gigaton koldioxid 2050 och 106 Gigaton år 2100. Det kan jämföras med dagens utsläpp på 38 Gigaton.

Även om jag tror att det skulle vara riskabelt att öka koldioxidhalten till 840 ppm är detta dessbättre ett ganska osannolikt scenario. USA och EU har definitivt nått toppen för sina utsläpp. Kina släpper ensamt ut mer än USA och EU-27 tillsammans. Om USA och EU-27 helt slutade släppa ut koldioxid skulle de globala utsläppen minska med endast 20 procent. Inget talar heller för att varken EU eller USA kommer att *öka* sina utsläpp framgent - så hela nyckeln till utsläppsminskningar ligger faktiskt i att Kina och Indien avstår från att öka sina utsläpp.

Även om både Kina och Indien bygger kolkraftverk i snabb takt kommer vi inte att uppnå de extrema utsläppsnivåer som befarades i RCP 8.5. Det osäkra kortet är Afrika, men givet den stora tillgången på solenergi kanske kontinenten kan undvika utbyggnad av kolkraft i stor skala. Det förutsätter dock att batteriteknologin utvecklas ytterligare - och då antagligen batteriteknik som bygger på mer allmänt tillgängliga råvaror, som Nickel.

Statlig intervention i svensk produktion enbart för att minska våra egna utsläpp är inte vägen framåt. Det är bara i den mån Sverige kan utveckla teknik som sedan tas i bruk i Indien eller Afrika som vi på ett positivt sätt kan bidra till att minska de globala utsläppen. Och det bör vi naturligtvis göra. Men att återställa våtmarker, subventionera elbilar eller bygga vindkraftverk är bara dumheter. Det bidrar inte på något sätt till att förhindra en global uppvärmning - vars risker i vilket fall som helst gravt överdrivs i svenska medier. Vi är inte på väg mot en katastrof, faktum är att utvecklingen med all sannolikhet går i rätt riktning - i alla fall vad avser de globala koldioxidutsläppen.

Kommentarer