Klyftorna och den ekonomiska återhämtningen
Larry Summers, Pär Nuder och Neera Tanden skriver i dag på SvD Brännpunkt. De menar att konsumtionen är nyckeln till återhämtning. Om inkomstklyftorna kan minskas blir hela samhället rikare.
Det tror jag är att sätta vagnen framför hästen. I en ekonomi som präglas av transparens och konkurrens finns inte utrymme för överdrivna kapitalvinster. Med perfekt konkurrens är arbetet verkligen grunden för allt värdeskapande.
Att det inte är så i dag har flera förklaringar. Den första är att politiken och företagandet är förenat via halvkorporativistiska strukturer. Även om det oftast inte förekommer renodlad korruption är vänskapskorruption mer regel än undantag.
Den andra förklaringen är att vissa sektorer lever på marginaler som existerar bara därför att marknaderna inte präglas av konkurrens. Bankväsendet är ett bra exempel.
Den tredje faktorn är stordriftsfördelar. Att det fortfarande finns tidningar är en effekt av att den digitala tekniken ännu inte slagit igenom. Men samtidigt som tekniken tar kål på mediekonglomeraten skapar nätverkseffekterna nya jättar. Vi förlorar de gamla mediemonopolen, men får nya teknikjättar som Google och Facebook. Någon måste ha kontrollen i dessa jätteföretag och den som har makten har också pengarna.
Den fjärde faktorn är lågräntepolitiken. Som Matthew Rognlie visat har denna sannolikt en större skuld till ökande inkomstklyftor än förändrad avkastning på arbetande kapital. Thomas Piketty skjuter därmed bredvid målet.
Svaret på dessa utmaningar är i inget fall "ökade inkomstskatter", även om detta brukar vara vänsterns favoritrecept. Svaret är mer marknad och ökad transparens.
Kommentarer