Den hälsosamme ekonomisten

Kinas vindkraftsmisslyckande ett intressant "case"

Jonas Grafström skriver i ett ny uppsats från Ratio om den kinesiska vindkraftsindustrin, som uppvisar tecken på sovjetism. Många unga minns inte Sovjetunionens femårs- och tioårsplaner och hur hela bygget småningom kollapsade. Det är mer än en historia om demokrati och diktatur, det är en fråga om hur planekonomier fungerar.

Det finns planekonomiska inslag även i väst. Sjukvården företer stora likheter med centralplanerade ekonomier. Men i väst är det bara själva sjukvårdstjänsterna som är socialiserade. Allting annat, mediciner, teknisk apparatur, löner för personalen - ja, nästan allt, utom den omfördelning som gör det möjligt för alla att konsumera vård efter behov, ingår i det kapitalistiska systemet.

Vi brukar använda andelen av BNP som går via offentliga budgeter som ett mått på hur kapitalistisk en ekonomi är. Tyvärr tror jag det skapar en felaktig bild av hur ekonomin fungerar. Att offentlig sektor tar hand om 50 procent av värdet av produktionen i ett land innebär inte att produktionen till hälften är socialistisk.

Sanningen är att produktionen nästan uteslutande sker i kapitalistiska former. Och i den mån det inte är så utformas de ekonomiska styrsystemen så att incitamenten i någon mån ska likna de kapitalistiska.

Det är inte självklart att Sverige är mindre kapitalistiskt än USA. Möjligen är det tvärtom, att det krävs mindre förankring hos myndigheterna för att starta en verksamhet. På vissa områden är detta definitivt fallet.

Det som framför allt skiljer planekonomier från marknadsekonomier är den systematiska felallokeringen av resurser till följd av att administrativa priser avviker från de priser som skulle balansera utbud och efterfrågan.

Att en totalitär stat misslyckas med att allokera resurser är ingen nyhet. Det ligger i sakens natur att stor politisk diskretionär makt också ger potential för stora misstag. Att priserna är felaktiga på ett avgränsat område gör inte så mycket om prissystemet i övrigt fungerar. Det är när felaktigheterna på ett område leder till följdfel på andra områden som det blir kritiskt. Man kan likna det vid en motorcykel som wobblar - det är svårt att häva obalanserna utan att stanna helt. Och hur stannar man en hel ekonomi, utan att folket svälter ihjäl? Venezuela är ett bra exempel på vad som kan hända när prissystemet spårar ur på grund av statliga ingrepp i prismekanismen.

Att studera exempel som Kinas vindkraftssatsningar är därför intressant. Om det förekommer stora avvikelser på detta område kan vi anta att det gör det även inom andra delar av ekonomin. I Venezuela var priserna på mat och energi helt frikopplade från produktionskostnaden. Och eftersom både mat och energi behövs för att människor ska överleva blev konsekvenserna dramatiska.

Det är värt att komma ihåg att Kinas BNP per capita är ungefär lika hög som Iraks. Delar av Kina präglas av högteknologisk industri, men skulle dessa delar ens existera om priserna hade tillåtits att klarera utbud och efterfrågan? Även Sovjetunionen hade spjutspetsteknologi inom vissa områden, redan för 50 år sedan lyckades man skicka ut en människa i omloppsbana runt jorden.

Men Sovjetunionen lyckades inte skapa en dräglig miljö för sina medborgare och man lyckades inte i längden vidmakthålla fundamentet för den teknologiska utvecklingen. När staten fokuserade på militär teknologi och stålproduktion eroderade själva basen för den ekonomiska utvecklingen, de mänskliga resurserna.

Var Kina befinner sig i dag är oklart. Det vi vet är att landet inte är ett Sverige eller ens ett Frankrike. Europa har många gånger större produktionskapacitet per capita och det finns ingen naturlag som säger att Kina kommer att fortsätta öka sin produktivitet tills man når vår nivå. Många trodde att Sovjetunionen med tiden skulle passera väst - då man tack vare centralplaneringen hade förmåga att styra resurserna till "rätt" områden. Många av de som trodde så lever ännu i dag, men pratar sällan om sina villfarelser. Deras barn föredrar att demonstrera mot kapitalismen, utan att närmare definiera vad alternativet skulle vara.

Om Venezuela är det ena alternativet är Japan det andra. Japan var en diktatur fram till 1945 och lyckades därefter göra en upphämtning som saknar motstycke. Var det demokratin som gjorde det möjligt för Japan att gå från noll till ett av världens rikaste länder? Som jag tidigare nämnt finns ett ytterst starkt samband mellan förekomsten av demokrati i ett land och landets ekonomiska utveckling.

Jag säger inte att de som tror att Kina ska gå emot strömmen har fel, bara att det ännu inte finns något exempel på att en större diktatur utan mycket stora naturresurser eller stort kapitalinflöde har nått samma välståndsnivå som Sverige. Skulle Kina bli det första exemplet på att demokrati inte är en nödvändig förutsättning för välstånd på vår nivå?

Kommentarer